Sida 976 i originalet

Helsingica. Up Bergsjö kyrkoarkiv. 2. På sockenstämma 1724 förordnades byvaktare, som formantes aitt Lafva noga uppsikt på det som otillbörliga sker, och sådant angifva. Häri finner man kanske ett första prof på nitet och kraften hos H. Hai- zelius, som då nyss blifvit komminister. Kyrkoherden hade under flera år varit sjuklig, så att ej ens några »kyrkioting» kunnat hållas, oc;h ogräset hade väl fått taga öfverhand, då ingen ledare fanns. På Pastor's klagan öfver dem som komma sent till kyrkan, resa bort emot sönda­ gar och visa intet bevis, hvarest de hafva varit till kyrka, skattades reda.n vid prostetinget 1694 nödigt att församlingen beställte sig en käppgubbe och att kyrkovaktarne hafva uppsikt på dem som komma sent, item by/- vaktarne anteckna och angifva om något oväsende sker hemma i huseni. Till och med inne i kyrkan fordrades tillsyn; 1728 klagades öfver att gossarne på läktarne sig undertiden med stim och oskickelighet otill­ börligen förehålla. Ty blefvo — — — tillsatte att där uppe på läk­ tarne, och jämväl neder i trappan hafva uppå dem noga akt och mi­ ssende, och med allvarsamhet hålla dem till skicklighet. Och aktades billigt, att de som befunnos ostyrige skulle angifvas och med kyrkovak- tarens tillhjälp straxt i stocken sättas. 1743 klagades, att änkor oclh andra kvinfolk, som hafva någon sorg, ligga bak uti kyrkan på sina knäm och under sången och predikan sofva eller skvallra; kyrkovaktaren blef tillsagd sådana skrymtare och Gudstjänsten föraktande människor an- gifva, att de måge få tillbörlig näpst. (Några år efteråt gjordes balkrunn på kvinfolksidan i kyrkan för de åldriga som hafva möda att falla piå knä ned på golfvet). De allra fulaste fiskarne hade emellertid funnit ett hål i det nät som spändes kring dem ' af byvaktare och kyrkvaktare ; unga drängar och gossar plägade nämligen samlas i kyrkbyn om sön- dagarne för kortspel, och det gick till en tid, men slutade naturligtvis med varning inför kyrktinget. »Melius est legere Catechismum» (bättne att läsa katekesen). Och till slut kom som råga på allt 1751 Kongl. Maj:ts och Högvälborne Herr Landshöfdingens förbud att tillåta ung:- domen hålla några lekstugor eller lemna barn och legofolk frihet att pä Sön- eller Högtidsdagar löpa i fäbodarne och hålla bo-gästbud. Rangstrider och tvister om placering i kyrkan läto sig förnimma äfven i denna aflägsna landsort. Uti socknestugan ställtes 1699 en fråga fram att öfvervägas om beqvämt och tjenligit bänkrum i kyrkan för Henr Leutnantens Poppelmans käresta. Man föll fuller hälst på det förslaget att bägge Leutnantskorna skulle få rum uti samma bänk; men efter så­ dant intet ville accepteras, blef detta ärendet efter kyrkolagens klara lydelse till den loflige Härads-Rätten remitterat. Huru det nu gick