1003 / 1095

S. 856, r. 10 nedifr. ff. Om Petrus Bergqvist (d. ä.), komminister i Järvsö, och hans familj se Hm., D. 2, s. 155. När han här (i Hm.) uppges i sitt första gifte ha äktat »Brita Wickman, pastorsdotter i Gnarp», beror väl detta på förväxling med brorsonen P. Bergqvist, adjunkt i Gnarp (se Broman). S. 856, r. 6 nedifr. Om Andreas Bergqvist se Hm., D. 2, s. 394 f. S. 856, r. 4 nedifr. Om Olof Lockner se Hm., D. 2, s. 155. S. 857, r. 12. Om komminister i Sånga, Uppland, And. Morin (d. 1715) se Hm., D. 3, s. 81. S. 857, r. 12 nedifr. Över släkten Werfving — vars namn företer flera olika stavningar — föreligger hos Sehlberg (D. 1, s. 600) en släkttavla, som av allt att döma till avsevärd del synes vara uppgjord på grundvalen av Bromans här lämnade uppgifter. (Om Bromans meddelande till A. A. von Stiernman se strax här nedan.) S. 857, r. 11 nedifr. Om Peder Jonsson Verfving och hans maka Catharina Brunnera, dotter till kyrkoherde Olof Eriksson Brunnius, se även ovan s. 833. S. 857, r. 3 nedifr. ff. Till de förhållandevis utförliga uppgifter, som Broman lämnat om Jonas Werwing, kan ju tilläggas en erinran därom, att hans placering 1685 som assessor i Antikvitetskollegium (resp. -arkivet) var förknippad med det honom lämnade uppdraget att fortsätta den serie av historier över Vasakungarna, som påbörjats av Tegel, Aegidius Girs, Arnold Johan Messenius, Johannes Videkindi m. fl. genom att författa Sigismunds och Karl IX:s historier, vilket han också utförde. Hans verk förblev dock otryckt fram till mitten av 1740-talet, då det utgavs av A. A. von Stiernman i två band (Stockholm 1746, 47). När Stiernman var sysselsatt med detta editionsarbete, vände han sig till Broman, med vilken han tidigare haft förbindelser, med begäran om upplysningar om Werwings släkt. Med brev av den 11 mars 1746 (orig. i UUB ms. G 265) tillställde Broman honom också dylika, i huvudsak överensstämmande med vad han här i sin Ättqvist sammanställt rörande Jonas Werwing och hans närmaste anhöriga. Stiernman återger också det mesta härav i sitt 'Förspråk' till editionen (ark e 1) och erkänner uppgifternas proveniens genom att i en not ge uttryck åt en förmodan, att ytterligare upplysningar om släktens medlemmar »lärer med nöje läsas i den lärde Probstens i Hudiksvall, Mag. Olof Bromans Ättqvissel af de förnämsta stamträd i Hälsingland, enär det utkommer i det allmänna dagsljuset» (Om det namn, som här använts för B:s arbete, se närmare nedan s. 1003 Tillägg o. rättelser). Vad åter Jonas Werwing beträffar så får det nog sägas, att den nimbus av samvetsgrann och självständig historisk forskare och författare, som på grundvalen av hans nämnda verk tillagts honom, detta bl. a. av Fryxell, numera tämligen fullständigt förbleknat efter den kritiska analys, som Verner Söderberg underkastat arbetet och arbetsmetoderna och som givit vid handen, att stora partier helt enkelt avskrivits ur Arnold Johan Messenii arbete, att andra utgör översättningar ur Johannes Messenii Scondia och att de tillsatser författaren själv gjort tillkommit skäligen lättvindigt, vadan verket ifråga kommit att framstå som en i hög grad osjälvständig kompilation. — Av litteratur rörande Werwing må nämnas Biograph. lexicon, Bd 20 (1852), s. 195 f.; V. Söderberg, Historieskrivaren Arnold Johan Messenius (akad. avh. Uppsala 1902), s. 91 ff. och passim; H. Schück, Kgl. Vitterhets hist. o. antikvitets akademien, dess förhist. o. hist., 2 (Stockholm 1933), s. 87 f., 220 f., 228, 245, 250 ff., 258 f., 261; 3 (1935), s. 38, 249;