1015 / 1095

Uppsala universitets historia, Del 1, s. 114 ff., 172 f. (och passim), Del 2, s. 70; jämför även A. Grape, Ihreska handskriftssamlingen i Uppsala universitets bibliotek, Del 1, s. 10–19 och passim; Del 2 passim (se registret). Utom de av Broman nämnda barnen märks sonen Matthias (född 1697, död 1710) samt ytterligare 2 söner och 1 dotter döda i barnaåren. Ihre ingick 1713 nytt gifte med Petronella Catharina Bille af Dybeck (född 1680, död 1746), vilket äktenskap blev barnlöst. S. 878, rad 13. Johan Ihre är den frejdade språkforskaren, som ännu saknar en fullt genomförd levnadsteckning; ett omfattande material till en sådan — med vissa sidor av hans verksamhet mer och mindre ingående behandlade — föreligger i A. Grapes nyssnämnda arbete, där även tämligen uttömmande uppgifter om den tidigare litteraturen kunna erhållas. Senaste översiktliga framställning torde vara den som föreligger i Svenska män och kvinnor, 4, s. 5 f.; för I:s familjeförhållanden — efter första makans död (1758) trädde han 1759 i nytt gifte med Charlotta Johanna Gerner (född 1728, död 1822) — se Elgenstierna, 4, s. 6 f. S. 878, rad 18. Om Andreas Rhyzelius (född 1677, död 1761) se Biskop A. O. R:s anteckningar om sitt förflutna liv (Uppsala 1901) med J. Helanders inledning till denna utgåva; Westerlund och Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne, Del 1, s. 89–103. Om hans familjeförhållanden se även Elgenstierna, 5, s. 528. S. 878, rad 9 nedifrån. Om Johan Hermansson (född 1679, död 1737) se Annerstedt, Uppsala universitets historia, Del 2: 1–2, 3: 1–2 passim (se registret); (Weibull och) Tegnér, Lunds universitets historia, Del 2, s. 217 ff.; Biographiskt lexicon, Band 6 (1840), s. 106 f. med där anförd litteratur; H. Schück [Historik över Skytteanska professuren] (i Inbjudningsskrift till professor J. R. Kjelléns och professor E. H. C. Reuterskiölds installationsföreläsningar, Uppsala 1916, s. 1–88), s. 58–66 (passim). S. 878, rad 5 nedifrån. Matthias von Hermansson (död 1789) gjorde som bekant en lysande karriär och blev riksråd, president, greve osv., se härom till exempel Elgenstierna, 3, s. 564. Hans namn kan sägas tillhöra frihetstidens och den gustavianska tidens historia och möter sålunda såväl i kända översiktsarbeten (Malmström, Del 4–6, Odhner med flera) som åtskilliga specialundersökningar. S. 878, rad 2 nedifrån. Om Johan von Hermansson (död 1793), som valde den militära banan och slöt som generalmajor, generalkvartermästare och chef för Fortifikationen, kan särskilt ses L. W:son Munthe med flera, Kungliga Fortifikationens historia, 4: 4 (Stockholm 1942), s. 62–65 med mera; se även (om hans familjeförhållanden) Elgenstierna, 3, s. 563. S. 879, rad 1. Olof Kjörning (född 1704, död 1778) blev student i Uppsala 1721, fil. mag. 1731, prästvigd 1732, komminister vid Fransk-lutherska församlingen i Stockholm samma år, företog en utländsk resa 1734–39, kyrkoherde i Fransk-lutherska församlingen 1737, teol. dr i Helmstedt 1741, kyrkoherde i Jakob och Johannes i Stockholm 1742, superintendent i Härnösand 1746, biskop därstädes 1772. Se vidare (även om familjeförhållandena) Bygdén, Del 1, s. 18 ff.; Hellström, s. 191 f. S. 879, rad 5. Nils Rosén (född 1706, död 1773), 1762 adlad Rosén von Rosenstein, blev med. adjunkt i Uppsala 1728, med. dr i Harderwijk 1730, med. professor i Uppsala 1740 (tf. 1731), livmedikus 1738, arkiater 1746 osv. Med anledning av sin grundläggande verksamhet för den medicinska undervisningen har han blivit kallad »den svenska medicinens fader» och har jämväl genom sitt banbrytande författarskap på barnsjukdomarnas område vunnit europeisk ryktbarhet såsom en av pediatrikens främste grundläggare. I sin krafts dagar kan han med fullt