1019 / 1095

säga, men att i detta sammanhang ingå i detalj härpå låter sig av flera skäl icke göra. Endast mera antydningsvis torde möjligen följande kunna sägas härom såsom karakteristiskt för Bromans sätt att gå till väga. Efter att inledningsvis ha uttalat sig om en släkts ursprung och dess namn redogör Broman för den eller de äldsta generationerna fram till den tidpunkt, då släkten klyver sig i olika grenar genom den första uppträdande syskonkretsen. Envar av dennas medlemmar, manliga som kvinnliga, sättes i spetsen för en class, och dessa klasser ordnas efter vederbörandes ålder och förses med latinsk sifferbeteckning. I de klasser, som inledas av de kvinnliga medlemmarna, blir det i händelse av giftermål och barn partier av nya släkter, deras mäns, som här meddelas. Och denna princip tillämpas även inom klasserna ifråga om de kvinnliga descendenterna, deras makar och avkomlingar. Allt inryckes så att säga omedelbart på ett ställe. Man förstår att det på detta vis med dylika täta inskott i huvudsläkten ofta nog blir fråga om en ganska brokig samling av brottstycken av varjehanda släkter med skilda namn. Att denna anordning icke är ägnad att befordra överskådligheten säger sig tämligen självt. I samma riktning verkar också det förhållandet, att det ifråga om i släkten ingifta kvinnor i förekommande fall ofta nog redogöres även för deras barn i andra giften, alltså sådana som ingåtts före eller efter äktenskapet med medlemmen av huvudsläkten. Resultatet kan understundom bli något konglomeratartat, men å andra sidan bör detta vägas emot den rikedom av uppgifter, som sålunda lämnas. Denna avspeglar sig bl. a. i den myckenhet av släktnamn, som Bromans verk innehåller, uppgående till över tusentalet enligt det här nedan meddelade registret, låt vara att däri också ingår en del i kommentaren tillkomna namn. S. 885, not 8. Den här nämnde Peter (Pehr) Sandin och uppgifterna om honom bör helt utgå, enär en förväxling skett med den härovan i tillägget till s. 883, s. 8 ff. nämnde Peter (Pehr) Sundin G:son. Att åter denne varit i tillfälle att tillhandagå med uppgifter och utdrag ur Bromans verk blir ju så mycket mer förklarligt, eftersom det, såsom där gjorts gällande, med all sannolikhet är han som utfört K. B.-kopian. S. 942 (S. 720, r. 13 ff.). Ifråga om Daniel Diurberg d. ä. bör vid sidan av H. Pleijels åberopade levnadsteckning i Sv. biograf. lexikon och den rika litteratur, som däri redovisas, nämnas fil. dr Ingeborg Nordin-Grips förtjänstfulla uppsats om Diurberg, betitlad »Ett 200-årsminne», alltför lätt att förbise såsom publicerad i Program för Hälsingestämman i Söderhamn . . . 1936 (Söderh. 1936), s. 11—13; däri ges nämligen bl. a. en förhållandevis ingående redogörelse för D:s författarskap rörande Hälsingland, föreliggande handskrifter m. m. S. 950, r. 5 nedifr.: Läs: Elgenstiernas m. fl. skrivningar.