Sida

102 / 1095

Skannad sida 102 ur Glysisvallur
AI-städad text
89 I Helsingtunaprästens tid, martyrkungen, efter blev bratsen, för lärans skull, eller för sin girighet och högfärd skull; det lämnas där hän; man lämnar honom där han är, och därhän med tacksamhet hans närvarande. §: 9. Huru det livades sedermera med kristendomen och Guds ords utvidgande här i Väster-Norrland, det finnes igen hos våra antikvarier, ju längre fram, ju tydligare; så mycket mera som denna orten hörde under biskoparna i Uppsala; vilka i påve-dömet sändes ifrån de tyska städerna, och med ganska stor omkostnad köpte sig av påven fullmakter, såpor, stavar, trattar; p. p. Det var före de och måste kasta garn och nät att få de utlagda penningarna igen; p. Även sockenprästerna utav allmogen; som var fatum ecclesiasticum, ända långt fram och in på lutherdomen; för häntad och sedermera; under sken av Guds ord, att arbetaren är värd sin lön; den som tjänar vid altaret, skall hava sin föda av altaret; p. p. Men att vara herrar i sitt ämbete; lata fuskare; rädda rävar; söka efter fientliga meningar; med Paulo hellre väva tapeter, än betunga församlingen; p. p. Det är både utur deras hjärne- och hus-andel utstruket, såsom och gammalt och obrukligt i dessa nya tider, ty det heter: sticker eder efter tiden. Att vi här i Sverige och Norrlanden boende, måste finna att kristendomen ganska litet förbättrades, så länge stormännen voro främmande och utomlands boende; hava mycket arbetat därpå hos påven att få här biskopar ständigt satta; det är av historierna kunnigt; Dock skedde det intet, på långa tider framåt; ett eller flera kunde väl dit förordnas och där sitta; men som de voro av påvisk ullen, så följde de mera rikta sig, än befrämja sina åhörares salighet; ja! det värre var, bortskämma Guds ord med påviska illfundigheter; vilket mäst alla de 30:e st: ärkebiskopar i Uppsala utvisa måtte, ända till den sälla reformationstiden under den makalöse och store Guds stavens, konung Gustaf Ericssons den I:ste regemente; då bröderna födde i Närke Olaus och Lars Petri, blevo satte lärare och pelare att skaffa det klara Guds ord till sitt rätta ljus igen, utur påviska mörkret; så mycket vissare, som de hade varit D. M. Lutheri egna lärjungar, och uti en lycklig stund hemkomne till Sverige, och satte till höga tjänster; den äldre brodern Olof Petri, som på sistone blev kyrkoherde i S. Nicolai kyrka i Stockholm; och den yngre Laurentius Petri, ärkebiskop i Uppsala, år 1531, varest han mycket gott uträttade till sin död år 1573. Hade ärkebiskop Johannes Magni, som var född i Linköping