101 / 1095

88 - en trovärdig fader, berättade för mig att han uti sin ungdom märkt bokstäverna L. X. V. utskurna på S. Staffans stupa på västra sidorna efter midfästet; varav hans mening vore månde, att dessa skulle utvisa Staffans levnadsår. Q. Då blev då denne lysnings-aposteln Stephan här i Norala begraven, och det hederligen, lagd under en stupa vid södra och östra hörnet av den varande kyrkogården. Huru det var beskaffat med sådana stupor och kors över och vid de dödas grifter, det är infört Tit: IX. Denna Staffans stupa, som hon än idag kallas, och där står, finnes vara rätt avfattad uti Örnhiälms Hist: Eccles: Lib: III. C: XV. p: m. 260; efter honom meddelad avritning, såväl av den i socknen infödda, som där boende häradshövdingen Hr. E. Nerbelius; såsom ock av den varande kyrkoherden Hr. Samuel Erici Gestrinius; alldeles den jag besiktigade, 1700; gjorda av tjocka och duktiga furuplankor eller klister, efter forna tiders maner, med gemena uthuggningar av kors och ringar; men svåra förfallna; varföre månde kyrkoherden Mag: Isaac Kraft, när han ifrån Gr. Ling. Lectoratet i Gävle, kommen till Norala pastorat A: 1706, på 1718, ombedarna denna gamla stupan med ny betäckning, som hon än idag där stå månde; av duktiga sågbräder. H. Om denne ofta nämnde Staffans ben, är vorden ifrån Norala kyrkogård tagen, och förd till Saxiska Corbeja, varifrån han kommen var; av påven kanoniserad, efter de tiders sätt; såsom Chr: Fr: Paullinus berättar; det månde D. E. Benzelius icke varit hava; syntes dock vara troligt, emedan Valsovius det berättar, att Staffans namn varit i stort äreminne i hans tider; man har ända till våra år, kallat honom Sanct: Staffan, och hans grav S. Staffans grav; hans visa likaledes, varest alla verser slutes med bönen: "Hjälp Gud, och S. Staffan!" som endast sades om martyrer, och de bland helgonens antal insatta; eljest intet; påven gjorde det mera för mutor skull, än fattig; och att göra ett missmaff, inrulla patronen på samma dag i tideböckerna med protomartyren Stephano i apostlarnas tider; det är gemene hopen sig inbilda, att vara den samme, och så mycket mera undskyldade Staffans fara, som Evangelium, på andra dag jul, upplästes och förklarades om sistnämnda martyren. Men om denne