Sida
1053 / 1095
Oration om Hälsingland
AI-städad text
Hälsingland.
Oration om Hälsingland
av Petrus L. Nerbelius, 1636.
(Forts.)
Fruktbarhet.
Jordmånen är bördig och har mycken matjord, varför åkrar och ängar äro rikt bärande; landet har behagliga och vackra beteshagar; vidare även lämpade för havsfiskets bedrivande; likaså finnas själar eller sjökälvar i stora mängder.
Andlig begåvning och seder.
Vad dessa egenskaper beträffar äro inbyggarna av naturen enkla och flärdlösa i sitt uppträdande, öppna, försynta, högt skattande lärdom och bildade män, visar en rent otrolig frikostighet och utmärker sig framför andra genom en gästfrihet, så stor, att den betraktas som saknade folkvett, ja rent ut som en missgärningsman och en vanfräjdad person, den som vägrar att härbärgera en resande. Detta må väl kallas att vara varandras härbärgerare utan allt knorr, såsom aposteln Petrus lär oss att göra (1. Petr. 4. v. 9) och att mottaga främlingar såsom de heliga patriarkerna i Gamla Testamentet så gjorde, då de i stället för människor, såsom de trodde, mottogo änglar såsom sina gäster (Gen. 18. v. 3 och 19. v. 2). De älska att uppföra stora och präktiga byggnader, vilket visar, att de ej låta sig ledas av ett sniket sinnelag, men äro benägna för sedernas hyfsning och förfining, ty en rik och gästfri man kan ej annat än glädja sig över att få utöva en frikostig gästfrihet. Därtill hängiva sig invånarna med synnerlig ifver åt skötandet av sin boskap, ett på en gång oskyldigt och gagnbringande sätt att arbeta för uppehället; de äro också särdeles skickliga i konsten att av mjölken tillreda flera olika matvaror, som på de flesta trakter i Sverige äro okända. Ej heller tror jag, att någon är okunnig om, att de framför andra i hantverk och handaslöjder föredraga att ägna sig åt linets beredning och äro så hågade därför, att de särskilt vintertiden sysselsätta sig med detta arbete både dag och natt. Också skall man, om man vid denna tid träder in i deras hem, nästan aldrig se kvinnorna arbeta med annat än att karda, spinna, ändra, reda med varpen eller ränningen, eller syssla med spolning, nystande och vävnad. Hälsingarnas fallenhet så väl för fria konster som mekaniska inrättningar och handaslöjder är väl bekant. Därför lät också under våra farföräldrars tid Sveriges konung Johan III föreskriva, att en del gossar från Hälsingland skulle utväljas därest det förefanns vare sig av sådana som voro fallna för studium av fria vetenskaper eller av ämnessvenner för mekaniska inrättningar eller för vävning; han höll nämligen före, att dessa bland alla svenskar skulle visa sig mest bildbara för sådant, där det komme an på konstfärdighet.