1054 / 1095

Hudiksvall, Landskapet har två städer, båda belägna vid havet, försedda med särskilda privilegier och de bästa reglementariska föreskrifter för deras styrelse. Hudiksvall är den ena, anlagd af Sveriges Konung Johan III och uppkallad efter en by vid namn Hudik. Borgarna och övriga inbyggare därstädes uppköpa från allmogen i trakten i synnerhet smör, men även hudar och skinn, tjära och beck, mastträd, bjälkar och sparrar af furu; stora mängder af dessa varor exporteras till utlandet eller säljas de till skeppare från främmande orter; köpmännen pläga bereda sig stor vinst genom denna handel. Även hålles i staden årligen marknad 15:e dag jul, vida känd under namnet Helsingmarknad. Här är även sätet för landshövdingen över de västernorrländska provinserna. Austrohafnia [o: Söderhamn]. Den andra staden i landskapet, Söderhamn, anlagd 1620 af Konung Gustaf Adolph, i den ärorikaste hågkomst bevarad, som visserligen driver handel med liknande varor som Hudiksvall, men ej åtnjuter samma privilegier, i ty dess borgare ej äga rätt att exportera sina varor till utlandet. Betingat antingen af den naturliga belägenheten eller genom af samhällsmyndigheten verkställd fördelning har vardera staden fått sig tillslagna vissa socknar, i vilka borgarna äga rätt att driva handel; det har ordnats sålunda, på det ej den ena staden skall kunna beröva den andra förmåner och möjlighet till utveckling. Denna stad bidrager årligen rätt ansenligt till rikets allmänna gagn. Här finnes nämligen en Vulcani verkstad för framställande af vapen, uppfylld med hantverkare, vilka sinsemellan fördela arbetet på järn och trä; där finnas nio träarbetare och över femton järnarbetare, af vilka en del gjuta bössämnen, andra borra lopp i dem, vilka därefter jämnas, poleras och färdigställas; åter andra tillverka pikar, vilka fästas på starka träskaft. Dessa pikar användas sedermera af soldaterna till att avvärja fiendernas framstormande. Tio svarvare framställa kruthorn eller rundsvarvade behållare för krut; slutligen finnas fem bältare eller gördelmakare, som förse dessa behållare med överdrag af läder. Med samnad hand färdiggöra dessa nyss nämnda arbetare årligen en stor mängd krigsredskap och smida Martis blixtar, som mången gång, då de skakas med eldar, fientliga för hustak och boningar, vålla den häftigaste skräck och tvinga allt och alla att digna ned till jorden eller att upplösas i aska och mörja. [Efter ett tack till åhörarna för att de värdigats lyssna till orationen övergår författaren till åkallan af Gudomen för de välgärningar, som kommit landskapet och hela riket till godo och bönfaller slutligen:] »att Du måtte värdigas för vårt fädernesland, som mistat sin fader GUSTAF den STORE, bliva den bäste och högste fadern och beskyddaren. Käre Fader, tag i ditt hägn vår utvalda Drottning den Högstmilda Christina och giv henne en lång levnad, ända till Nestors dagars tal; giv vår Änkedrottning styrka och tröst i hennes sinne. O, att Du måtte från fiendernas arglistiga uppsåt fria, skydda och försvara detta Rikes förnäma och högtupp-