121 / 1095

108 dem som kyrkioherrarne, efter förra måttan, giva sina själasörjare; såsom nu skett är i församlingarna, v.g. i Sköns, Tuna, Skog, varest nu sådana Comministri äro antagne. Communio, Herrans Nattvard, är af lat. Communio; gr. Koinwnia; Sv. meddelande; både derföre at H. Nattvards gäster bliva delaktige af gr. i. C. lekamen och blod; etc. såsom och derföre, at här medelst sker en förening emellan de värdiga gäster; se Spiceri Theol. Eccl. p. 126. Königii Casus Conscientiæ 24. Svedbergs: Sab. Ro. 2: 27. 16 och flere många. [Supplementum] §: 5. Curatus. se Suppl. Tit. Biskop, IX. §: 2. Diäkn, Diakn, af gr. ordet diakonos; lat. Diaconus; Minister, Sv. ämbetsman; både i kyrkoväsendet såsom och det världsliga, vilket var i forna tider stort hedersnamn; se Vossii Lex. Etym. Archidiaconi eller Ärkediäknar voro då som nu Assessorer, Consistoriales; se Dikm. Ant. Eccl. 18 fl. p. 253. Men nu tages det för ringare personer, så at Diäkn, Diaconus, är Schola-Pilt, Gymnasist; etc. såsom Vårdslös, etc. nämnes Slagdiäkn. Dom-kyrka, Germ. Thumb-kirche; Belg. Domkercke; lat. templum cathedrale; Walafridus Strabo, lib. de Reb. Eccl. Cap. 7; menar Dom komma af Domino; Sv. Herre; så at Domkyrka, är domus f. Kyriaca, Dominica, Herre-kyrka, varest Domkyrkoherrarne hava deras Dom-stolar; Dom-Capitel. Spelman uti sitt lexic. säger att ordet är tagit af Domus, ett stort hus; se Speg. Gloss. p. 81. Dop, Döpelse, Döpa; af Sv. ordet Doppa; Hebr. Græc. ... lat. mergere; intingere. Dan. Doppe. se Speg. Gloss. S. G. suppl. p. 607. uti gamla Kyrko-böcker heter det Skirsel, Skäring, af Skira, Skära, vena, renka, lat. purgare; se Verel. Lex. Sc. S. huru barnadopet blev förrättat medan påvedömet här var; det kan vidlyftigt läsas af Mayeri Museum Ministerii Ecclesiæ Vol. I. Part. II. Cap. VII. §: V. pag. 584—593. Dikman: Ant. Eccl. 21 fl. p. 292. etc. Kortel. detta. 1. Skulle barnet i vapenhuset prim- eller primsignas; önskas af prästen första välsignelsen; af primo och signo; af första korsande; som då gjordes; se Stiernh. Gloss. Primsigna. 2. Bars barnet af gudmodern, igenom manspersonen inom kyrkodörren; varest funten, funten eller döpelsekaret stod; till att döpas; vilken funt tillförene var vigt eller helgad. 3. Hölls dervid många böner, besvärjelser, etc. såsom af de gamla handböckerna klart synes; även af Mag. Olai Petri af år 1537.