128 / 1095

N:r III. Det är dock förvisst huru tjänstgöringen i kyrkan har varit. Författaren Luc. Brugensis i Cap. 26, Matth. 55, lär detta av historierna, att vid början av N.T. och sedermera längre fram, voro sådana fat av glas, även av trä. Tertullianus vittnar att de voro av glas; Seculo III. Platina skriver att den romerske biskopen Zephyrinus begynte A.C. 207, skapa och inrätta glaskalkar. Baronius framförer och om sådana och skriver att de voro tillfinnandes uti Italien och Frankrike, A.C. 329 och 362. Hvarvid har det timat att Marcioniterna efter stamfädernas list hade förskaffat sådana glas, som gjorde vinet, lika som det hade varit bara blod till färgen, vilket Epiphan: Hæref: 34: och införer. Dock blevo sådana glaskalkar, även de av trä, alldeles förbudna i åtskilliga möten; Seculo X. och i stället brukades silverkalkar förgyllte, eller och av guld, utprydde med dyrbara stenar; men ingalunda av mässing eller gemen koppar, att icke av ärgan vinet måtte skämmas; såsom J. Ad. Osiander skriver uti Theol: Casual: Part: IV. Cap: . . p: m: 491. Siagandet dyrbarheten då mest överhanden, när den påviska transubstantiatio inkom, då och på mång ställe, Secul: XI. och XII. vinet genom pipor och rör skulle drickas och sugas, på det ingen droppe spillas må; var av jag menar de i forna tider här överallt brukeliga dopkannor och dopfaten i kyrkorna tagit anledning att göras; vilka än i dag mångstädes i behåll finnas vara. Huru de gamle kalkar här i landet hava varit gjorda: med vidare runskrift eller skålar än som djupare, med handtag av ena supo mitt på, merendels med bokstäverna M. F. G. U. S. märkta; fötterna utsirade, med Ave Maria Gratiosa, etc; det visar sig än i några kyrkor. Kappa, Kåpa, lat: Cappanum, pallium, toga. Hisp: Capa. Chorkåpa, Tillkops-kåpa; se tit: VIII. Mässkläder, II: §: 2; huru den gjordes, och dyr köptes, för 8780 RD. Munkkåpa, vestimentum Monachale; caparo, caputium; Spegel: Gloss: p: 211. — Meursii Gloss: Gr: Barb: Vossii lex: Etym: Kar, Käri, Käril; Heb: nD Sv: Rara, såra, sarva, skära, skåra, Lat: fodere, effodere. Heb: ->b5 Sv: käril. lat: Vas, dolium amplum; se Lex: Heb: Stockii. Joh: Nicol: Lex: Harm: p: 384. Vossii Etym: lat: Söe inmärker allehanda instrument, vilka i forna tider flera voro, såsom dopfuntar eller smörjekar; ty ett grekiskt ord: chrisma betyder smörja. Dopelse-kar; funtkar; öltunnor; rökelsekar; saltkar; stenkar; vattenkar; och flere helgeholna kar, som icke allenast voro kosteliga och dyrbara; utan och i största vördnad hållna; se Dikm: Antiq: 9: fl: p: 175. ordet Font, funt, förestående.