127 / 1095

2. Fuller: Miscell: lib: 4: Cap: 8. Pfeifferi Dub: Vexata Cent: 2. loc: 14. Martini Lex: Philolog: in h. v., Dieter: Ant: V. T. p: 2: Bochart: Hieroz: lib: 2: Cap: 43. Lundii Sanct: Jud: lib: 5: Cap: 32. Varen: Disput: de Jub: §: 20. 21. och många fleras. Vilket även skett i forna tider på alla Jul-bet. Juldagarna, där uti Sverige; som mång uppreste sådana på Domstafarna utmärka, till dess 20 dag Jul kom, då Knut med ett uppställt horn bort Julen ut; se Atl: Rudb: Somliga taga det af Græc: "Islaç, lat: hymnus, Sv: Sång, glädje; som kommer överens med Glo: Ola, Dola; glamma i gott lag; se Verel: lex: in h: v. och Not: til Herv: Sag: Cap: 4. Och ett med det anförda Otheledar klinga, blåsa i sporre. Somliga nämna det af lat: och af Julio, den Romerska Kejsaren, till vilkens äreminne de mena denna högtiden firas; se . . . Andre tyda det af Solen-dan, dock somliga af 1: Dot; Oui; Ola, Dola, Sola; brida; glamma; pläga hvarandra med fästliga rätter; fröjdas och glädjas; etc: Såsom tillförene förmält är vid Heb: Jobell och Gr: ordet "Islaç; se våra Antiqv: såsom . .. 2: Hjul; lat: rota; af Sv: Hwälfva; gå omkring; därför att året går omkring som ett Hjul; efter gaml. Calend: atque in se sua per vestigia volvitur annus; emedan de gamlas Odhögtid begyntes i Sol-hvalfvandet, Sol hvälfningen, d. 13 Decemb: Se Atlant: Rudb: Vilket allt fast väl biläggas, när man märker så väl tiden själv; som hvad som sker uti tiden. Huru de ännu i dag över alt jula med Gudstjänst, på natten näst före Juldagen, även och strax efter Julnattens, uti Kyrkorna; hvarest jämväl efter reformationstiden folket firat 2:ne Ottefångar, eller Tideböner förr högmåltiden, intill året 1528; det är allom kunnigt; Såsom och de aft åtskillige Othe-lesad uti Julpalmen hemma uti huset; etc: läses vidlyftel. där om Atl: Rudb: Kalk, gr: Kylix, lat: Calix. Germ: Kelch; Ang: cup. Sv: Kopp, Kupp, bägare, brukas att smörja löst uti, vid Nattvarden, höllos uti stor vördnad i påvedömet, då de vigdes, och sattes på vigda Altar-Sten; se Altar, betäckte med Kalk-kläde, Kalk-täcke. [Supplementum] § 8. Kalk. Fastän Beda, lib: II de L. S. säger sig hafva sett, uti Jerusalem, den kalk som Frälsaren Christus brukade när han instiftade Nattvarden, att han var af Guld, så dryg som måttet Sextarius i Frankrike; det även Baronius införer, H. E. ad Ann: XXXIV. Salmeron Tom: IX. Com: in N. T. Tract: X; förmäler den samme vara förd ifrån Cananis Lande till Valentiam; Så är ifrån idel osanning; hvilket Cafaubonus vittnar in Exercit: II: