131 / 1095

118 afton; såsom alla historici berättar; ställ må andra säga de andra som bättre kunskap här om äga; men det är kunnigt av gamla tidsböcker, att korsmässodagar hölls här två om året, såsom stora högtider; av vilka den förra firades den 3 maj; och kallades Inventio S. Crucis, eller Korsets uppfinnelsedag; före att Constant: Magni moder Helena, på den dagen, 200 år efter Christi korsfästande, uppfunnit det trä uti Jerusalem; då de icke allenast den dagen, utan mest hela veckan igenom haft mycket äventyr med kors-bärande, tving, skrav och bugan; fallit fånger, såsom såmfula litanie-böcker sångerna utsätta; även väl Dikman en latinsk uti Antiq: Eccles: p: 125. Den senare korsmässodagen den 14 sept: som kallades Exaltatio Crucis eller Korsets upphöjelse; då och latinska sånger och mycket annat äventyr med korset är förövat. Se Prof: Math: E. Burman och flere, som skrivit hava om alla dagars namn över hela året. Krona, lat: Corona. Germ: Krone. Dan: Krone. Angl: Crown. Gall: Couronne, var på åtskilligt sätt gjord; se Carol: Paschal: de Coron: — så väl — — Brud-kronor, biskops- och kungakronor; etc. uti Stockh: Calend: för 1729, äro avmålade 23 slag, med berättelse, att Janus hade först kronor uppfunnit. Såsom och — — — Lius-kronor, lat: Candelabr: antingen med flera eller mindre ljuspipor; såsom än i dag finnes; även ett slag som i forna tider kallades Bogf; lat: Segvies; runt omkring med ljuspipor satte; se Dikm: Antiq: Eccles: 9: fl: p: 172. [Supplementum] §: 9. Kyrie, är ett grekiskt ord, in Vocat: Casu; som bemärker Herre; vilket är tagit antingen av Davids psalm 51: 2 eller rättare av Matt: 15: 22; Éléison me Kyrie. Se Calvör: Rituale Ecclesiasticum Part: I: p: 464. och har varit ifrån långliga tider i bruk, att sjungas vid början av gudstjänsten; först av hela församlingen; men sedermera i Gregorii I tid, endast av prästerna och choralisterna; och det på åtskilligt sätt, efter de noter som Guido Aretinus först uppsatt, Seculo XI; ut, re, mi, fa, sol, la, si, ut, i anledning av den latinska sången på Joh: Döparens dag; emedan han kallades: Vox Clamantis; såsom G. Paschius skriver; sången lydde således: Ut qveant laxis REsonare fibris, Mira baptistæ FAmuli tuorum SOLve polluti LAbii reatum Sancte Johannes. varande än kunnigt, och mycket brukeligt, att sjunga annorledes om söndagarne, annorledes om jul, påsk och pingst-högtiderna efter de långa Sol la och Si la, som svenskarna brukade, dragande ut stavelserna Her-