138 / 1095

att se efter till församlingens ledamöter; ty en del av dem voro sådana, som fingo väl vara tillstädes vid början, medan Texten upplästes och förklarades; Psalmerna sjöngos, och allmänna bönerna följdes; vilken Gudstjänst kallades i det Latinska språket: Missa Catechumenorum; då barn, Judar, hedningar och andre otrogne kunde vara närvarande, i et in eo quod audié, kal en to inouuáaei; se pifetovum, Tit: IX. Suppl: §: 18. Men förrän förenämnde Ceremonier gått för sig, ropade prästen till sådana: Ne qvis infidelium! ite Catechumeni in pace! ite Energumeni! ite poenitentes! Så att de måste gå ut ifrån de andra, som kallades Fideles, och deras Gudstjänst, Missa Fidelium, samt sådana som fingo begå Herrens Nattvard; vilka då således efteråt gjorde sin Gudstjänst; näml. envar, efter råd och ämne bar fram Bröd och Vin; som kallades Oblationes S. S. munerum; var utav än i dag sedd och än är så väl namnet Oblat; se Tit: IX. Suppl. §: 14; som offer, tagit; under vilket frambärande, blev sjunget en Psalm som kallades Offertorium; f. Canticum offerentium; varom kan läsas, ibland många flera, Rhabanus Maurus, som levde 830, en Munk ifrån Fulda; in Instit: Clericorum Cap: 33, vilken också säger det sådant varit brukat, allt ifrån Apostlarnas tider; de som detta offer, bröd och vin framburo, sade i den Grekiska församlingen: ta la ek ton son ta prosferomen Domine; i det Latin: till vilken ifrån den African: eller Alexandr: bett sedan som; sade det samma på sitt mål: Tua de Tuis, Tibi offerimus Domine. Detta offer tog prästen emot av folkets händer, och fick dem i hans händer som stod vid bordet eller altaret, vilken då sade synnerliga böner, även uppläste Instiftelseorden; ropade till folket: Sursum corda! det är: upplyfter edra hjärtan, till Gud! folket svarade: Amen; med mera som det ännu brukligt är; varom kunna läsas de gamle kyrkofäderna, såsom Irenæus lib: 4. Cap: 32. Cyprianus, Tract: de Op: et Eleemon: Justinus, som levde A. C. 137; in Apolog: Secunda ad Ant: Pium de Oblat: Tertullianus in Apologet: C: 39. och flere; varandes märkvärdigt vad Pamelius skriver över förenämnde Cypriani ord; att brödet eller oblatet som frambars eller offrades, emedan det var stort, skar prästen med en kniv, Lat: Lanceola; se Tit: IX. Suppl: 14: oblat; förmälte brödet i 4 delar, vilka delar, efter Instiftelseorden, sedan brötos uti smärre stycken, så många som behövdes till Communicanterne; varvid också den seden brukades, att prästen när han tog emot brödet, lyftade det upp; varföre blev sedd Grekerna sådant kallat: anvphora; och sedd Latin: Elevatio; dock icke i sådant avseende som Mässan det i senare tider upphöjt, varom kan läsas Joach: Hildebrandi.