137 / 1095

Som det angår brödet, därom har man länge disputerat, av orsak att många har tagit det grekiska ordet άρτος (artos) för lat: rotundus, sv: runt bröd; somliga för avlångt; somliga för högt, såsom sippe- el. kuse-bröd; lat: corona; osv. Dock att de tidiga oblaterna vid början har varit brutna stycken eller delar av stora brödkakor; det är ofelbart att veta; eller också skuret med knivar, som i den latinska församlingen kallades Lanceola, sacrae; såsom Tarnovius berättar, Lib: II: de Min: Eccl: Cap: 31. p: m: 1097; vilken kniv jag ock en gång såg, uti den i förenämnda Ingla kyrka; Tit: II. Suppl: §: 4: N: 6: till Norala och varandes tunn, ut- och hvass på båda sidor; med sådan stämpel på den ena sidan, in vid skaftet: * och på den andra I. H. S. Uti den grekiska församlingen har sådan notion skett med sådant instrument som de kallade så väl σιδηρ (sider) som λόγχη (lonche), lat: Lancea. I de senare, att förekomma så väl dröjsmålet av skärandet, som faran av små smulor, bakades bröden så stora som de behövde vara, antingen runda eller fyrkantiga; vilket manér somliga säga vara begynnt, A.C. 731; andra 1060; andra annorlunda; D. Gerhardus, Tom. V: L: C. de Coena §: 24. lärer det, att man ingen viss tid om sådant kan igenfinna. Att oblaterna varit tryckta med ett crucifix, eller annorlunda, redan vid början av Secul: XII; det har man av åtskilliga historier. Men att ock nu höres klagas över små och tunna oblater, på somliga ställen, såsom det klagades i Bernoldi tider; kallande calvinerna sådana Folia farinacea s. crustata chartacea, Spumam panis; Germ: Siegel-plätt; det är skymfligt; hvarom kan läsas I. Ad: Ostand: Theol: Casual: Part: IV. Cap: V. p. m. 408. [Offer; Offra:] §: 28. Offer offra; etc. säges av lat: offerre, sv: frambära; item Oblatio, sv: Offer, s. framburet ting; som det än i dag brukas; Offerpeningar, germ: Opfergelt; lat: Nummi oblationum; osv. vilka offer i forna tider voro här ganska många, och offrades vid åtskilliga tillfällen; hvar av är kommit: Själaoffer, Skriftpening, el. Likpening; Dukpening; Brud-offer; Barn-offer; Kyrkogångspeningar; Själot; Påk- eller Pungpeningar; Fattigmanspeningar; etc. etc. På det man må veta orsaken och begynnelsen till allt sådant; införes detta förteckning. Näml. A: när det först uppkom, och var i sitt vackra bruk. B: när missbruket begynte, och sådant offer förvanskades [förödes]. A: Vid första församlingens tider, var det beskaffat med deras gudstjänstförrättande, att den var, så till säjandes, tvåhanda; näml. ...