136 / 1095

att bära namnet; som Eusebius och berättar i Vita Const. Magn. lib. IV. C. 22. Sedermera tänkte och stod upp om kärntidbagen, när intet att beteckna det gångna Evangelii ljuset; eller att välja den frihet att göra gudstjänsten om ljusa dagen; och intet mera om nätterna eller uti inerta rum. Tertullianus menar att av Hedningar sådan sed är uppkommen; därför ogillade han ljusen; Nazianzenus A. C. 350, gjorde och det samma; och fast påven Gregorius Magnus påbjöd det ljus-antändningsbruk skulle; och hans efterträdare Sabinianus lade än mera till, näml. att ljus skulle brinna natt och dag; såsom Platina berättar, även Polydorus Virgilius. Så är hos oss här nu det nypudna ljusbruket; som tillförene uppräknat är, utur bruket kommet; allenast egentligen om söndagen på landet; varest av gemene hopen än bibehålla många förfärelser och fåfänga inbillningar; v. g. Om prästernas liv eller död; vackra eller mulne söndagsstunder; god eller ond år; etc. etc. även av de ljusen, som brinna hos många hemma i husen över hela julnatten. Jag hört och än hos en del funnit i bruk vara, att när prästen kommer in hos sin åhörare, så sättes strax brinnande ljus på bordet, om det än vore mitt i klaraste solskenet; dock icke nu som för 40 el. 50 år sedan, då 2 el. 3 ljus uppsattes; även väl när trolovningar skedde. Klaustrer se Skulla. [Supplementum] §: 13. Manuale, se Psalm-Suppl: Tit: IX: §: 20: Handbok; av lat: ordet manus; varav flera ord, v. g. Manubrium; Manipulus; Manica; etc. äro tagna; men nu brukat för psalm- och bönböcker; al: Enchiridia. Monstrans, (ett mycket dyrbart käril av silver, att hava oblater eller bröd uti; ostensorium; se Afr. Dikm: Ant: Eccl: p: 176. Pfalier, mäss-kläder; se Tit: VIII. Rapp, eller knapp på korstapparna; se Kor. Oblat, Oblet, Oflet, af lat: oblatus scil: panis; Sv: framburit bröd; Offert; se Fechtius de Orig: Miss: [Supplementum] §: 14. Oblat = samma oblater, ehuruväl de vid början tagits av det bröd som allmänt brukades, sparat eller osparat; så berätta jämväl Annalistae det påven Alexander, I; A. C. 109, efter Panvinii räkning; men efter Baronii, 121; varit den förste som befallt att det oundgängeligt borde vara osparat. Dock ogillar Dorcheus detta föregivandet; varandes bekant av Centur: Magdeburg: och Osiand: Kyrk: Hist: huru det begynte Secul: XI; och spurtt därom var länge en tvistighet emellan de Constantinop: och Romerffa församlingen; Dock har det här hos oss i långa tider tillbaka, varit både osparat och ogäst.