140 / 1095

49. Svarande till förenämnda offer, var det tvåfalt: ena för dem levande; den andra åt dem avsomnade. Omvilkas anhöriga ock buro fram offer, nytt och till församlingens tjänst, endast att bevisa huru de ock i sina dagar varit rätta lemmar, etc. etc. Så blev dock detta goda bruket, av prästernas girighet, som är rot till allt ont, efter hand vänt i största missbruk, och för offer och allmän nytta, i egen nytta; så att offren ökades med mässorna, och mässoffer fler än de här beskrivas kunna. Därav kom det, att som prästerna hade att bespisa, emottaga och utskifta allt det som frambars, så togo de drygaste delen och sina sportulas, som de kallas, åt sig, och de flera släkter; omvilka därföre nämndes: Fratres Sportulantes; såsom Celerinus och Aurelius voro i Cypriani dagar; om vilka han själv skriver till Clerum och Plebum, Epist: 123; dock i de gamla goda tider, varande intet nöjda med den 4 delen av det bröd, som förr än sturen blevo, när Op. Nattvard skulle utdelas; varom näst tillförene lit: A: är berättat; då 1 delen gavs förtemot till communicanterne; 2 delen till gästabudet, som strax therpå blev hållet; 3 delen sändes till de fattiga, och 4 delen behöll prästen. Men när man tog fjärde delen eller hälften av sådant bröd, och av allt annat som frambars, dubbelt, blev taget, styrkande detta påfund med dessa Pauli ord: De präster som väl förestå, äro N. B. dubbel heder värde; uttydande heder, efter de gamla lärares ordasätt; som det ock än i dag här i landet brukas; för gåvor, äreskänker, löner; Lat: Subsidia victus; så att det lyda bör: Dubbla löner, dubbel kost, etc. värde. Varav kan skådas, att på några få ställen, än i dag, här i landet, samma delning eller tagning sker, av allt det som givet till kyrkan; det i forna dagar överallt gångbart var; till vilket jag hörde i mina unga dagar N. N. Pastor i N. giva detta stället, när landshövdingen N. N. sporde honom till, om han så gjorde; nämligen tog hälften av det som gavs till kyrkan; då han svarade: Ja! Eders Excellens! ty hon är ju som min hustru; jag är ju vigd med denna. När han fick det genmälet: Då får ock kyrkan ärva p. Pastorn när han dör; Ther till ville han intet bejaka, hälst han förmögen och svåra girig var. Av förenämnda offer uppkommo ock de så kallade mässfall av smör, ost, kakor, kött, fläsk, korv, ägg, gås, höns, etc. även mässoffer, eller skriftpeningar, suupeningar, påskmål; offerpeningar vid brudmässan; spålkpeningar när prästerna sjöngo sin första mässa, eller primicerade; kyrkogångs-, vignings-, kyrkogångspeningar; kyrtol; själamässor; lat: Missae pro defunctis, varom vore mycket att skriva; dock är det allenast här vid att införa, att man bör göra åtskillnad emellan de offer som i första församlingens tid frambars för den dödes skull; även väl uti