147 / 1095

134 Ett besynnerligt musikaliskt instrument, utan tvivel synnerligt för konung Davids psalmer; vilka, allt ifrån sin tid, visst varit brukliga mäst att sjungas i församlingarna, för deras förträffliga sinnens skull; som sade hela Bibeln; såsom Athanasius, Augustinus, Lutherus och många flere dem kalla. Joh: Cassianus berättar Lib: II: Cap: VIII. de Psalm: att av Davids psalmer blev alltid sjungit 3 resor om dagen, och 1 om natten, samt en om aftonen; Secul: V och nästföljande. Samma sed inför också Chrysostomus, Augustinus, Ambrosius och flere; blivande de längre fördelade i vissa stycken, och därför kallade Di-psalmi f. Diapalmata; såsom av Hillarii och Optati Milevitani skrifter finnes; berättandes Joh: Arndius uti Lexic: Antiq: Eccl: p: 79 att sådant skedde på förenämnda Secul: V. Sju konung Davids psalmer blev sjungna ord ifrån ord; efter sin underbara skaldekonst som där finnes månne, och nu ung främmande synes; som de uti hela Bibeln är införda av den lustige Israels styraren; vilkens tunga var en god skrivares penne; och det hela långa tiden fram åt, så väl i den grekiska som latinska församlingen i N. T. Jag får också erinra att det så för i Hälsingland skedde, uti mitt barnaminne, för 50 år sedan, i synnerhet på högtidsdagarna, men endast av prästerna, och det på besynnerligt sätt; nästan som det sker än i dag när Scholae-piltarna upsjunga epistlarna; dock blev de efter handbrutne och sammanfatte på andra mått eller slutningar, lämpade efter synarer och sens behag; allenast meningarna voro lika med Davids; samt gillade av fäderna uti stora kyrkan; varom man mycket läsa kan Georg: Cassander de Hymn: Eccl: Calvör de Musica Eccl: Montacutius de Orig: Eccl: Tom: II och många flere; varpå mycket arbetades redan seculo IV, av de namnkunniga sångmästare Hillario, Ambrosio, Prudentio, då de latinska psalmodier kommo i högt värde, och mycket utspriddes, så när påven Vitalianus efter Kl: Carl Magni förordning befalte, att sådant allmänneligen i kyrkorna ske skulle. Se Calvör Rituale Ecclesiast: Part: II. p: 577. Vad själva sättet i församl. angår; så ser man det av kyrkohistorierna, att vid början uti den grekiska församl. blev psalmen sjungen av hela folktypet tillika, tills de uti Antiochia begynte sjunga ἀντιφωνικῶς, f. Antiphonier, dels med svarande, dels skiftesvis; såsom också D. Svedberg talar om uti Catech: p: m: 816. Men om S. Ignatius var den förste som sådant begynte; såsom Socrates, H. E. Lib: 5: Cap: 8 och Nicephorus Calixt: Hist: Lib: XIII: Cap: 8 berätta; eller Flavianus och Diodorus; efter andras påstående; det lemnas därhän. Dock är det visst, att denna seden kom ifrån Grekland;