154 / 1095

utdraga. I forna tider voro här inte så många stolar uti kyrkorna, men nu finnas de efter hand alltmera blivit uppbyggda; v. g. soldat-bänkar, dräng- singe- och gifte-stolar; förutan orgelläktare; som vid varje kyrka märkvärdigheter är att igenfinna, ja! så många ställen stol över stol, uti folkrika församlingar; som före året 1696 här i landet intet brukeligt var. [Supplementum] § 23: Socknbud; Socknbuds-stol; Socknbuds-tyg; och de jämte sjukas hus-gång; etc. Om detta förenämnda må en var lärd och lekman att tala, medandes vad det innebär; men när, huru och varför sådant är kommit i bruk; icke så allmänt och klart, för det vill man detta följande berätta; näml. A. Att av Guds ord och den heliga historien, huru man om detta förenämnda; nämligen resa eller gå i socknbud, som det nu heter, besöka de sjuka med herrens nattvards utdelande; icke den ringaste befallning, ej heller någon bokstav, mycket mindre något exempel. Guds ande befaller genom aposteln Jakob, Cap: 5: v: 14. uttryckligen, huru prästerna skulle handla med de sjuka, eller huru den sjuka skulle; medan sjukdomen icke för häftig var; kalla till sig prästerna i församlingen; lärandes uttryckligen vad då ske borde; näml. I. Bedja över dem, med därtill jämte händers påläggande, efter Kristi befallning, Marc: 16: 18. II. Smörja med olja i Herrens namn. Om herrens nattvards utdelande, nämnes icke ett ord; vilket ingalunda hade varit utslutet, om Guds ande så [skulle] hava velat. B. I apostlarnas tider finnes icke heller sådant socknbud, som det nu göras, hava varit brukeligt; utan endast efter föreskrivna sättet, med böner, händers påläggning, och oljesmörjelsen; såsom klart visas i apostlarnas gärningar: 3:6. 5:15. 8:7. 9:34. 14:8. 19:12. 28:7. Vad denna oljesmörjelse vidkommer; på vilken de papistiska mycket sig vilja stödja, när extrema unctio skall utbrytas till ett sakrament; så är det onödigt här om något berätta, emedan så många store och rene lärare uti vår lutherdom, med kraftiga skäl överbevisa, att detta var av Gud ett utmärkt förorbnat medel, till övernaturlig läkedom, såsom flere undermärken, allenast i apostlarnas dagar, och medan församlingen var att tillväxa, brukeligt och nödigt; allrabälst då, när något hopp var om den sjukas hälsas återfående; etc. C. På de första hundrade åren, eller tidevarven, för än seculum IV; finnes om förenämnda socknbud icke heller vara något skrivit, än mindre något avslutat på de många och stora möten, som inom förenämbta åratal blevo hållna.