155 / 1095

142 Utan jämförelse på de 80 åren, i slutet av Secul: IV: började sådant Socknbud yppas och i bruk komma av följande orsaker, nämligen: 1: Att när någon, för stora laster skull, var utestängd ifrån församlingens gemenskap, på någon lång tid, och råkade uti svårtångest, eller några krämpor, förr än den föresatte plikttiden var fullbordad; så fick denne lov att sätta efter Prästen uti sin sängdrift, eller ock gå till honom, och anamma h. Nattvarden; men ändå sedermera lika fullt uthärda med straffet, när han till hälsan kommen var; varom kunna läsas åtskilliga Canones uti Conciliis, så väl Nicæno, Arausicano, Carthaginenf: Aureliotensi, som många flera; men ingen annan begärde då för tiden h. Nattvard under sjukdomen, än sådane delinquenter; varföre blev ock h. Nattvarden kallad Viaticum, (Sv: Väge- eller Resepeng), för deras skull, som i den mån stadda lika som på vägen under sitt straff; kunde ock ofta hända det många, över sin hela livstid voro dömda ifrån församlingens gemenskap. 2: Kom ock Socknbud det av, att när de friske människor begingo h. Nattvard, så blev, uti de senare förvirrade tider, den oseden uptagen, att en del, av det välsignade brödet och vinet, sändes bort till dem, som frånvarande voro, som för varjehanda hinder skull intet kunde infinna sig med de andra; såsom Justinus Martyr intygar; dock intet till dem som lågo i själatåget; varom nämnes omsider. 3: Detta avsändandet så vida att utbredas, att bröd och vin sändes jämväl till gamla och sjuka; berättandes Eusebius H. E. Lib: VI. Cap: XLIV; av Dionysii Alexandrini skrifter; att en som hette Serapion var den förste som uti sin sjukdom annammade denna Nattvarden. Men på sådant sätt, att Prästen sände en munt med brödet och vinet, och befallde honom att oblatet skulle först i vinet blötas, och således Serapion givas; varföre kallades detta panis intinctus. Paulinus berättar eller rättare sagt, diktar, att vid pass A.C. 397; har Ambrosius varit den förste, som uti yttersta andedräkten annammade Nattvarden. Men om han kunde ock taga emot vinet; därom tvivlas mycket. Amphilochius förmäler ock, att Basilius emottog Nattvarden på sotsängen; men med det oblat, som han i långan tid hade haft liggande hos sig uti ett skrin; och det än värre var, att om honom skrives, att han befallde att ock ett stycke av samma oblat skulle än till läggas uti hans lik-kista. 4: Förökades ock det missbruket allt mer och mera på de VI. VII. och VIII: Secul: såsom Amalarius de Offic: Eccles: Lib: III: Cap: 35, och Micrologus de Rebus Ecclesiasticis Cap: 17: framvisa, att brödet och vinet, som voro med välsignelse helgade och avsöndrade till Nattvarden, skulle fördelas i 3 delar, nämligen