156 / 1095

143 1: Betett, hufvudbrödet och vinet sammanblandas. 2: Särskilt brukade. 3: Skall och förvaras till Viaticum eller vägakos uti sockenstugan. 4: Att tjusa och tillöka exempel och förordningar, är i sanning mera straffbart, än tjänligt till efterföljd; det kan envar lätteligen finna; vilket också J. A. Osiander, uti Theol: Casual: Part: IV. Cap: 5. p: m: 444: etc. och flere med honom kraftfullt fastställt. Och som tiderna tilltogo, så förökades också galenskaperna; ty förutan detta förestående, så blev 5: på det ena mötet efter det andra slutit och fastställt, att bröd och vin skulle alltid hållas och havas helgade och uti förråd uti sockenstugan eller såden; som då under var; på det ingen sjuke måtte dö på sotsängen; ja! icke det minsta barn, en gång, utan nattvardens antagande. Såsom av Concil: Trull: A. C: 692. Synod: Toletana XVI: uti Spanien A. C: 693. av Canon: 161. uti Carol: Magn: Capitul: lib: 1. och hos andre överflödigt är att igenfinna; varför blev detta Viaticum eller vägakos så dyrt hållet, att den som dog det förutan, dömdes vara fördömd och djupt ner i helvetet kastad. 6: Ännu galnare blev det, Secul: XI. och XII. när sådana oblater och vitter icke allenast stoppades uti de dödas munnar och hälldes i deras halsar; utan också lades, jämte de döda uti deras gravar; såsom av historierna överflödigt är, och jag själv förnummit, av en uppsnudd stenkista, rund, som icke länge sedan blev ur jorden upptagen på Tuna kyrkogård; då de påviske föregåvo, at uti sådan helgedom (som de förmente vara Ens permanens, i det brödet och vinet vore vända i Pr. Christi Lekamen och Blod) war alldeles 1: Christus beskydd. Närvarande var och skulle intet skiljas ifrån de synliga tingen, om de än legat uti sockenstugan aldrig så länge. 2: Brödet och vinet borde vördas såsom Christus själv. Varför 3: insatte Påven Urbanus IV: Secul: XIII. en besynnerlig högtidsdag, som här om året hållas skulle. 4: Förvarades sådana helgedomar icke allenast till Viatica eller vägakos för dem sjuka, utan också att bäras framför Påven, varest han frambäras eller resa skulle; och det till ett mäktigt beskydd; ad custodiam præsidialem et patronalem, non vero Ministerialem; såsom Cardinalen Perronius i den åtskillnaden kan uppdiktas, lib: III: Cap: 19: de Euchar: Var om vidare kan läsas Chr: Marcelli lib: I: Sect: 2.