163 / 1095

samlades A.C. 1316; en hjälp av Tiundaland 300 m. lödigt silver, av Attundia 228, av Fjädrundaland 171, som förhöjdes till 233, av Hälsingland 165 och 4 m. stiger tillsammans 1097 1/2 m. silver som gör efter vår räkning 8 780 Daler, men efter högsta valören, gör 79 020 d. kopparmynt. Palliet: Hemmings kappas inlösen utlades en summa av 1097 1/2 m. lödigt silver; A.C. 1343; som gör samma summa med det förra; flera exempel förer man här intet in; ty det var en viss taxa till Romerska stolen; förutan de rese och närings-penningar, som sändebuden fingo, vilka förde sådana fettgonder. Kappan i sig själv var möjlig kostbar; vilken omständighet beskrives av D. Haq: Spegel, uti S. Hild II del, III Cap: pag: 31, 32; ty hon var av ull och gement arbete; men det märkvärdiga äventyr som därvid skedde var något mera; ty: 1. Måste nunnorna i S. Agnetæ kloster i Rom bära fram 2 lamm på altaret uti S. Agnetæ kloster på festens dag, när Agnus Dei var sjungen. 2. Skulle samma lamm anförtros uti 2 kanikers händer av templo Laterano, som dem hade att giva åt diaconis till att gödas i gott bete, tills tiden kom att de kunde klippas. 3. Skulle lammets ull blandas till annan fin ull, som blev spunnen och sammanvävd, lika som en filt, och så gjord som en kåpa, med stort uppslag bakpå orienta, med svinna blyplåtar vid kanterna insydda i svart silkestyge. 4. Samma kappa skall sedermera välsignas av en biskop uti S. Peters kyrka, och bestänkas med vigt vatten, samt rökas med rökelse. 5. När S. Pers mässa är sjungen skall kappan läggas fram på S. Päders altare, varest hon insvepes uti ett silkeskläde, och af subdiaconis bortburen och lagd på det stället i skattkammaren tills någon kommer, som henne köpa skall; då hon 6. Blir med många ceremonier uttagen och anförtrodd uti hans händer som antingen själv har rest dit att undfå henne, eller avsänt ansenligt bud att föra henne till biskopen i stiftet; då han var förbunden att svärja sin trohetsed under påven; varandes intet tillåteligt, att den ene biskopen fick bruka sin företrädares inlösta kappa, icke heller bruka biskopsnamnet och förrätta tjänsten i biskopsstiftet, förrän han en sådan skorp-kappa hade undfått ifrån Rom. Men denna dyra taxan avskaffade den store konung Gustav Eriksson den I, sönderbrytande det påviska oket; såsom av historierna nogsamt kunnigt är.