164 / 1095

De biskopar som hava varit vid början uti detta Uppsala stift fast boende; förutan de främlingar som hit kommo men reste härifrån igen; räknades från året 1024, då Olof Skötkonung i Sverige regerade, till 1162; merendels av våra antikvarier 6 stycken; av vilka den förste hette Iverinus, eller Severinus, eller Sverinus, ty han nämndes så åtskilligt; och den 6:e eller siste Gopmannus; som levde uti S. Eriks tid, när han blev av daga tagen. Sedermera blev detta stiftet ett ärkebiskopsdöme, under många ärkebiskopar i påveväldet, allt ifrån året 1162, till 1531; av vilka den förste var Stephanus, som blev där till utvald av kung Carl Sverkersson, och rikets ständer; havandes på de följande 369 åren många efterträdare på denna stolen; somliga antikvarier räkna 30 stycken; somliga 35; dock stanna de alle därutinnan, att bröderna Johannes Magni och Olaus Magni; vilka ock nämnas Johannes Magnus och Olaus Magnus; bägge lika rätt; emedan deras fader hette Magnus Petri Gothus; och hade tillnamnet Store eller Magnus, som var av Storernes eller Gultaritas familjer. Men vad före Johannes Magnus nämnes uti K. Gust. Erikssons Historia Swincot, det lämnas därhän; de voro de sista ärkebiskopar i Uppsala, fast än Olaus Magnus kom intet till Uppsala, utan blev död i Rom; varest ock brodern dog, när han hade med olåt rest ifrån Sverige; tagandes bort med sig många gamla kyrkohandlingar, som mycket saknas; Johannes dog i Rom, A.C. 1544, den 22 martii; och Olaus 1558, den 1 augusti; efter de flestas uträkningar. Hvilken nu lust och nöje haver att göra sig underrättad om förenämnda ärkebiskopars namn och levnadsbeskrivningar, han finner sådant igen uti Vastovii, Messenii, Örnhielms, Erici Olai, Schefferi, Benzelii, Celsii, H. Spegels, Peringskiöldii och fleras, mäktiga skrifter; dock uti några ställen åtskillnad, emedan tiden och åldern mycket förändrar. Vad Uppsala ärkebiskoparne angår, efter reformationstiden, ifrån året 1526, då Johannes Magnus bortreste; så äro deras namn uti god ordning än idag i friskt minne, och annalister dem noga och väl antecknat; varandes den förste av dem Mag. Laurentius Petri Nericius, som med K. Gust. Erikssons samtycke, och rikets ständers samråd, blev utvald till ärkebiskop i Stockholm 1531, i riksdagens tid, sedan han jämte sin äldre broder Olaus Petri Phae, var kommen ifrån Wittenberg; varest han jämte brodern varit Dr. Mart. Lutheri flitige disciplar; vid pass A.C. 1521; och rector scholae i Uppsala; varom i språket Hallmans beskrivning om dessa bröderna, samt förutnämnda auctores tydligen kunna läsas; även