181 / 1095

168 [1. Hudiksvalls Nya Stad.] Uppå de få år, då du fåfängt fördrivit Säg mig, vad du är? Du är solens spegel, dråvel, Ett flyktigt vattring-nät, förgänglig, ett vattenblåsdryck, Såg-aktigt, ett glans, obeständig, som väder och dimma. Som pingst-blomster med saft, som brinner, snarligt förgås, Snygga och till hys så ändras för att du vet stunden. Derföre må du dig på kommande tid ej förbrista, Utan så ställa din sak, att du var timma, vart ögonblick Seden antagna fatt, och troligt världen quittera. Världen bruka; men låt ditt hjärta till världen ej hänga. B. på andra sidan om linien. Vandra här må du fatt; dock ställa din längtan till Herren, Sätt dig vara ett gäst, låt himmelen vara din boning, Der ej livet i död, der ungdom ej vankas i gamble. Der glädjen utan sorg förmaras utan all ända. Der din utvaldas skara som stjärnor i evighet lysa, Der som Herren vår Gud, allt uti allom själv bliver, Der vi bland helgon alla vara framlidne får igenkänna. Der och detta kron-hag, av dygder prydlig i livet, Nu med kärlighet krönt, evigt leva utan all kvida. Ty de älskade Gud, försiktigt ställde sin vandring, Uptog utav hans hand med tack, så det bära som föda; Sökte sin näring med flit, dock mest det själen bättrar, Ämnat de sin brudgum, sin Frälsare Christo behaga, Slåtte, och efter hans bud, i alla stycken så laga. Varför ock må välsignelse mött, både inne och ute; Välsignat blev deras hus med timmelig näring och bättring. Och det mest prydas bör, med barn sitt hjärta till nöje. ,Hvilka av kärlek stor, de troppar nu yttersta tjänsten Evöra; Men Själen hos Gudi, invecklad i levande klippan, Skådar hans ansikte klar, och flyr der utav förluster, Smakar himmelsk mysk, och höra himmelska stämmor. Vederkväda sin gud med rätta himmelska balsam. ,få (hålla) och hava i hand hjärtefriskande stoder och psalmer; Lova och prisa Gud, evinnerlig för sina nåder. Hvilket för Christi skull ock Herren av högheten give. Sende ock dem sin tröst, som nu i sorgen kvarleva! Erico K. Halenio Schol: Hudwickzwald. Rect.