AI-städad text
7
[...man] vant att få stå vid deras offerplatser, på deras giften och ting, etc. Så hava de sedermera behållit samma maner att bygga, utan att förarga den gemena hopen; ty säges det vara af Circulo, de sängar den är lagd, se Tit: III: om toring; och här utaf visar ock P. Dijkman, uti sin Afhandling om landstingar, pag: 30. af Solna kyrka vid Stockholm och af det kosteliga monument som Greve Magnus Gabr: de la Gardie upprätta låtit, A. C. 1664.
Sedan så finnas de äldsta kyrkor här i Helsingland icke så vara byggda, utan vid början kyrkomuren, efter afgudatjänarens form, sammalunda de ringaste förnämliga i gamla Uppsala; hvarom våra antikvarier ock skrifva; de kunna fattas kyrka i anseende till profalven och de eraes innertes lande. Hava tillika sedermera, och efterhand, blifvit långa, antingen därför, att de skulle bära liknelse af Noæ ark, af skepp, af lik-kista, etc. hvarvid församlingen liknas; såsom Vossius menar; Etym: pag: 66. Carol. du Fresne Gloss: pag: 810. Eller att de efterhanden äro påbyggda, 1, 2, 3 eller 4 gånger; se §. 2. mest på längden; så på bredden; eller att liket stå skulle i rätta solskiftet, det är, i öster och väster; etc. det kan alltsammans göra ett. Det är visst, att merendels alla kyrkor här i orten äro påbyggda; äfven, att ju gamlare kyrka, ju mera böjer sig öfriga gafveln i söder, och den västre, i norr; men om sådant snedande orsakas af själva jordens magnet-vridande; eller att compassens utvisande så varit, när kyrkan byggdes; det vore roligt att skrifva. Likaledes är ock det kunnigt, att mäst alla kyrkor äro afdelade uti vapen eller vapenhus; hvilka stå vid södra väggarne; varest ock fönstren förr alla öpen varit; uti kyrkans långhus, till söder och norr, om fyra gånger; uti koret, efter inskränkta rummet, som allestädes vetar öster ut; och uti sakristian, som i förra dagar varit vid norra gafveln; men nu mäst vid norra väggarne; hvilket allt utförl. är anmärkt vid hvarje kyrkas beskrifning. De som mena att lång-koren uti våra kyrkor äro byggda öster ut, och att folket vid gudstjänstens förrättande vänder sig öster ut, att således efterfölja gaml. hefd och judarnas sedvänja, uti Jerusalems tempel; de finna sig icke särdeles rätt; ty Sanctum Sanctorum, eller lång-koret i Salomons kyrka, vetade väster ut; och när judarne gjorde sina böner, vände de sig alltid åt Jerusalem, på hvad sida de helst vara månne; hvilket är att läsa af rabbinernas skrifter, och deras böcker som om kyrkor skrifva, såsom Hospinianus, Casalius, Calvör, Dapper, Durantius, etc. Herman Witsius, lib: III. Ægypt: Cap: X. §. 17. Vitruvius, lib: IV. Cap: 4. Villalpandus, och flere, som af P. Zornio varda uppräknade, Bibl: Antiq: Tom: I. Part: XI.