AI-städad text
24
[...], in till konung Gustaf I:s tid, gifna åt konung Johans dagar, A. C. 1577. Och emedan han blev mördad för Sveriges största patron, och han den rätta skrinet fast för stora helgedomar, så blevo och andra små skrin gjorda efter detta, och S. Erichs skrin kallade, brukade även i flere kyrkor, och buren kring åkrar och ängar, både den 18 Maji, som och den 4 Julii, att dem helga och signa; då och S. Erichs fanor eller smala fanan; som än i många landskyrkor finnes kvarligga; vars thär jämte, Vexillum s. Labarum Sacrum kallade, på hvilken S. Erich var målad, och någre andre, och med sådan ord betecknad, som jag sett hafver: O! Sancte Erice! Rex et Patrone Regni Sveciæ, ora pro nobis. Att sådant faner blev i sturarnas tid och brukat A. C. 1495; att främja hädan i kriget emot Ryssen, sändt ifrån Uppsala af Archieb: Jacob till Stockholm och satt i kyrkan vid S. Örjans altare; det utvisar Himmelskrönikan. Den makalöse Joh: Peringsköld; som och D. L Svedberg honom nämner; uti Ullerå: Minnesvärk: 2: glod: 7: Cap: p: 54. 55. införer ett långt brev, huru Helsingarna och Uleåboarna hade utlofvat en årlig avgift, därför att de med denne S. Erichs förbön hade sluppit Pesten som grasserade hos dem 1440. Huruvida böner munkarna brukade när Erichsmässan firades, och skrinet detta bars omkring åkrarne, införer J. Peringsköld i förenämnde rum; även förtare P. Dikman uti Ant: Ecclef: 8: tl: p: 131; Efter Reformationstiden stod skrinet stilla i kyrkan, och predikades af Matt: 16: 24: etc. til det, 1529, i Örebro Möte, och sedermera 1540 i Västerås sådana helgedagar blevo avskaffade. Och på det ingen må tänka att sådana helgedoms skrin hafva intet varit i bruk, så vill jag bevisa det sant vara af den Ep. Ep. hvarest tydeligen berättas huru Guldsmeden Demetrius och hans ämbetsbröder i Epheso gjorde vanu vaoi, Sv.: Silvertempel, vilka skrin eller små kyrkor de främmande köpte, som kommo dit till att tillbedja afgudinnan Diana, förande dem hem med sig såsom ett heligt ting. Act: 19: Cap: 24: - 27. hvarom kan läsas Vitii, Mels, Leusdenii och fleras skrifter; vilket och Hälsingboarne, näml. om S. Erich, så mycket begärligare eftertogo, som de i hedendomen voro vane att dyrka Disa eller Diana här i norden, som de i Epheso och hela Asien deras Diana; hvarom våre Antiqvarier kunna läsas, i synnerhet D. O. Rudbecks Atlant:
[...]7: Om dufvan angår, som merendels är siktandes utsattes under himelen i alla predikstolar; så är där om ingen svårighet att finna orsaken, näml. af Matth: 3: 16; hvar med betecknad den helige Ande; Men vilken det var, som först lät insätta en sådan bild, det kan man för visso intet säga; Någre förtäljer det först vara skett