AI-städad text
37
Laurentius Petri Nericius, biskop, vigd 1566, har nämnda åtskilliga klockringningar, i vilket den salig sedvänjan till största delen författas; fördenskull är den släpning här hos oss mycket gammal och införd med den påveusliga religionen, om vilken Tit: VII handlar.
Slagen angående hur många de äro, på dem har jag inga vissa förordningar att efterlämna; utan efter gammal sedvänja slår man här somligstädes 9, somligstädes 10, med lika åtskillnad mellan vardera; utom några få ställen, slår 3 slag rätt tätt tillsammans, vilka betyder ett rådtag; orsaken till dessa slagen med släpningen så slå klockorna säga de som 9 stycken räkna, vara antingen därav, att 3 slag räknas på varje spik, med vilka Kristi lekamen naglades vid korset; eller att beteckna de 3 stora landplågorna, vilka att avbedja 3 gånger slås för vardera, emedan bönen ställes till den treeniga Guden, Fader, Son och Helige Ande.
De som påstå 10 slag, säga sådant ske, antingen att påminna de 10 budorden; eller de 10 plågorna i Egypten; eller de 5 Kristi sår, 2 slag för vardera emedan hans lekamen led av 2 natur. Eller som ett fullkomligt tal, som innefattar alla andra. Detta må allt vara i sitt goda värde; men det är visst, att likasom redan i Moses tider Israels barn hade säkert tecken av silvertrumpeterna, när dem nu blåstes, antingen slått eller svävande; alltså har man här hos oss i Norden, länge haft, och än haver, viss åtskillnad när det klämtas och ringes jämnt och slätt i klockorna; och när det klämtas, ramlas och ordentligt klappas på dem.
Hur allt klockklappandet skulle upphöra i dom- eller domkyrkorna, och orsaken därtill; därom hava många våra antikvarier skrivit; såsom Loccenius, Schefer, Verelius, Rudbeck, Dikman, etc. fördenskull är onödigt sådant berätta, helst sådan vidskepelse är nu ogillad, och redan förbjuden uti Kyrko-Ordn: 1571; se fol. 49.
Tit: V.
Om Kyrkohärbärgen.
Varvar kyrka äger ett härbärge, härbre, spannmålsbod, sädeshus; av kyrkan kyrkohärbärget nämnes, vari äro avdelade tittar, eller vissa rum, till tionde-in samlande, som årligen sker, av 2 delar, utav tionde-spannmålen, som i socknen växer; men den 3-delen, eller tertialtionden, föres, med skaftet, eller palmen, uti kyrkoherdens händer, att äga;