AI-städad text
42
2: Decima Secunda kallas ock Decima Decimarum; Sv: Tionde av Tionde; som leveriterna ock prästerna skulle avsöndra och giva i synnerhet dem som skiftesvis tjänte vid helgedomen och bevakade Gudstjänsten vid Templet; varom läsas Lev: 27: 30. Deut: 14: 22. och berättas 2: Chrön: 31: 6. Mos: Kots: tract: de Decim: fol: 199. och många fleres uttolkningar här om kunna läsas.
3: Decima Tertia eller så kallad Tredje Tionden nämndes Deut: 14: 28. 26: 12. vilken av Hieron: kallas [nihil ... *] därför att de fattige främlingar och änkor få ha deras del därav.
4: Decima Qvarta kallas ock Annua eller årliga; solen som denna är sammansatt med de förra, som änra borde utgöras, så är onödigt något här om berätta; och må man väl här införa vad Burmannus eftertänkeligen skriver om Tionden, att den var allenast enblanda, näml: i så måtto, att den skulle årligen avsöndras på all runt och i alla städer åt leveriterna och prästerna; vilka därav skulle sända tionde delen åt dem som skiftesvis tjänte vid helgedomen; men på det 3:dje året skulle icke allenast förenämde präster, utan ock änkorna, främlingarna och fattige som i portarna bodde äntå deras delar. Såsom han här om vidlyftigt skrifver, in Deut: 26; och Synops: Th: T: 1: Lib: 4. Cap: 12.
Lit: B.
I fråga av Tionden skulle delas, det nämndes uttryckl: i förefatte V: T: Språk; fast än fiskar icke så enbart namngivas, varandes dock att se av Judarnas Talmud, huru åtskilliga meningar voro uppkomna om Tionde av fruktbärande träd och, om sådant skulle givas, eller ock intet. Att av Dill, Pipnto och Cumin uti N: Jesu Christi företrädings år, givas Månde, det är klart av Matt: 23: 23. Den som härom kunskap få vill, läse Sixt: Amarn: de Decim: Wilh: Schicard: de J. R. Hebr: Cap: 4: Theor: 15. Varenii Trifol. Sac: 8. Gerhard: Harm: Evang: Cap: 158. And: Qvenst: Ant: Eccl: 4: de Decim: och flera som här nämnde finnas; i synnerhet har Scaliger gjort en uträkningstavla på all Tionde utgiften, in Opusc: Coccej: ad Com: in Amos: 4: Cap:
Varandes mäkta eftertänkelig den vackra förordning som Hezechias i sin tid göra månde, om de många uppsyningsmän över tiondens rätta handhavande; som uttryckl: är införd, 2: Chrön: 31: 11 - 19. Kunde väl sätta, att ock då för tiden, icke allt riktigt tillgå månde, antingen på sådant sätt att de girige präster togo mera än de borde hava; lika som i Eli dagar; 1: Sam: 2: 13 - 16; och sedermera oftast skedde, ända till N: T: då Sanningens Mund Jes: Christus straffade.