AI-städad text
51
Att litt Uppsala; Severinus, Nicolaus, Sven, Henrik, Copmannus, som allenast vore stiftpräster; men de tre följande hade ärkebiskopstiteln, nämligen Stephanus, som ägde solen Carlacnap kallad; men innehållet var efter bokstäverna: Canon Apostolorum, Regula Laicorum, Amussis Clericorum, Norma Aulicorum Riorum; som av påvemyndighet rönte.
Johannes; Petrus; Olaus Lambatunga; Valerius; Ulpho; Jarl som upprättade ett collegium i Uppsala, men bestod av bara präster, och ingen världslig, fast att fallet som de efterlämnade hörde de tre senare rättare till. Laurentius som arbetade nämligen på, att påvemyndigheten måtte fast stå. Fulcho; Jacobus, disponerade tertialtionden ifrån Kulla socken åt chorales eller sångspiltarne i Uppsala kyrka. Johannes, Magnus Boson lät bygga Arnö slott i Mälaren, bygga Uppsala kvarnar, o. läggandes allt under ärkebiskoparnas rättighet. Johannes som gjorde taxan om brudvigsel, kyrkogång, själstol, begravning; o. om 7 laga hus, o. Nils Allesson förökade rätt mycket ärkebiskoparnas inkomster. Nicolaus Catilli, bragte den penning som kallas S. Olofs skatt ifrån Trondhems ränta till Uppsala genom sin girighet. Olaus den vise. Petrus Philippi; Hemmingius; Petrus; Birgerus; Henricus Caroli, som förökade också ärkebiskopsinkomster; Johannes Gerechin; Johannes Haqvini; Olaus Laurentii; Nicolaus Ragvaldi byggde slottet Almarnstäke åt ärkebiskoparna; Johannes Benedicti var så myndig att han med sitt anhäng tvingade kung Carl VIII, i landsflyktighet o. lockade hit k. Christian i Danmark. Jacobus Ulphonis som förskaffade sig stora ägodelar på många orter; o. sökte efter att sätta Sten Sture ifrån riksens styrelse, på herrdagen i Telge år 1494; även 1497 i Läckö; o. förskaffa S:t Hans i stället; o. han utdrog tjänsten åt sin släkting Gustaf Trolle, som blev den siste ärkebiskop i Uppsala, medan påvemyndigheten regerade här i riket, o. med ett ord sagt en riksens förrädare o. uppstudsare till allt ondt, så emot Sturerna som k. Gustaf Eriksson. Hans successor Johannes Magni Svinfot var som han kunde lydig överheten dock övermåttan förmäten, ty när han reste hit i Norrlanden att visitera hade han med sig 200 man o. ville anses som en kung; o. det k. Gustaf intet tåla kunde; ty stack han sig undan o. for sin väg, o. omsider uti stort elände o. fattigdom dog år 1544, d. 22 martii, 57 år gammal, sedan han i 19 år varit utomlands och därav 4 år i Rom, varest han blev hederligen begraven in Templo Vaticano.
Skulle man nu vid handen hava alla dessa förenämde ärkebiskopars synodalprotokoll, och ännu mera deras rätta och fullkomlige