895 / 1095

snart sagt hela sin återstående levnad sysslat därmed i större och mindre utsträckning. Utom det att smärre supplement införts i texten, i marginalerna, på infästade lappar och liknande alltemellanåt och så sent som 1749, året före hans bortgång, kan det, redan utan någon ingående granskning i detalj, sägas, att han i ett och annat fall helt omarbetat en släkts genealogi — det gäller till exempel om Tab. III ”Bälters-familjen”, som omskrivits 1745 men har tillägg från så sen tid som 1749, och ungefär lika förhåller det sig med Tab. XVII om ”Treska familjen”. I andra fall har revisionen varit partiell och inskränkt sig till ett eller flera avsnitt av vissa släkter; så må — väl att märka endast som exempel — härvidlag nämnas Tab. IV Floman (inledning, Klass I), Tab. VIII Grubb (flera partier; omkring 1743) osv. Åtskilligt synes ge vid handen, att Broman särskilt vid mitten av 1740-talet företagit en del dylika omarbetningar och justeringar. Mot slutet av samma årtionde har till de som nämnt ursprungligen 20 släkttavlorna fogats ”Tab. XXI om Buse eller Bose släkten” (s. 762—765), och ”Tillsats om Arnellska familjen” (s. 730—733) har, som Broman själv anger (s. 732), införts först 1746. Vad däremot angår det omfångsrika bihang på ytterligare 22 genealogier, som Broman fann anledning att foga till det ursprungliga huvudarbetet (”Tillsatsen eller Bihanget ...” s. 766 ff.; å titelbladet kallat ”Ättbogi Bihang”), så vill det synas som om detta skulle ha vuxit fram successivt under en längre tidrymd och kommit till ungefär på samma sätt som huvudpartiet. I fråga om huvudpartiet förefaller det fullt tydligt att verket — som man för övrigt också kunnat vänta sig — ursprungligen och förmodligen under långliga tider förelegat i fasciklar, en för varje släkt, vilka sedermera sammanförts till en volym. Med undantag för ett senare omarbetat parti börjar varje Tabula på nytt blad, och ett indicium på nämnda förhållande synes också ligga däri, att Broman i sina ovan anförda uppgifter om detta verk icke kunnat ange arkantalet. Detsamma torde också, dock med vissa undantag, gälla om Bihanget, intill dess att detsamma anslutits till huvudarbetet. Uppsala-handskriften är författarens original och har lagts till grund för utgåvan. Den är en foliovolym innehållande titelblad och — oberäknat ett antal infästade blad och lappar — 430 sidor, varav ett 60-tal blanka; den skänktes vid 1 Utom denna räkning står en i senare tid i volymen infästad genealogi över släkten Hambræus (8 s., varav den sista blank). Ehuru den själv endast ger den upplysningen, att den är ”Uppsatt 1804” — varför den naturligtvis icke medtagits i vår utgåva — har den faktiskt en egen historia, som icke saknar sitt intresse. Den härrör tvivelsutan från kontraktsprosten och kyrkoherden i Bollnäs Lars Hambræus, f. 1750, d. 1810, om vilken närmare kan ses [J. E. Fant och A. Th. Låstbom], Uppsala ärkestifts herdaminne, D. 1, s. 100; B. G. Jonzon, Blad ur Bollnäs församlings kyrkohistoria (H. 1—4, Upps. 1899—1900); G. Hellström, Stockholms stads herdaminne (1951), s. 34. I den serie av uppsatser i kyrkorättsliga ämnen m. m., som han utgav 1804—09 under titeln ”Pastoralkurs i varjehanda, särdeles till jurisprudentia ecclesiastica hörande ämnen”, H. 1—6 (tr. i Härnösand) ivrade han bl. a. (i H. 2, s. 117 ff.) för att prästerna skulle föra genealogiska anteckningar och uppgöra släkttavlor för sina egna släkter. Han framställde i detta hänseende Broman som ett föredöme och förmenade, att vad som sålunda kunde åstadkommas borde räknas som en fortsättning till hans verk och för framtiden förvaras i prostarkivet. Själv föregick han med gott exempel, ty om hans egen släkttavla heter det: ”Jag har min färdig och låter henne härjämte cirkulera till eftersyn, huru Bromans metod varit” osv. Huruvida Hambræi vädjan lett till något resultat