905 / 1095

m. fl., Växjö stifts hm. [1] (Växjö 1921), s. 203—210; H. Pleijel i Sv. kyrkans hist., D. 5, särskilt s. 527—530, 538 (med noter s. 620 f.); Sv. män o. kvinnor, 1 (1942), s. 168. — Om Bælters maka Ulrika Altea Grundel (f. 1706, d. 1791; omgift med biskopen i Växjö Olof Osander d. 1787) se Elgenstierna, 3, s. 187. S. 578, r. 20. Om Ingrid Jerff, Erik L:son Bælters 2:a hustru jfr nedan s. 637 (och kommentaren till detta ställe). S. 579, r. 7. Erik Svedman var lärftskrämare i Stockholm och dog 1793 enligt [L. M. V. Örnberg], Svenska ättartal, Årg. 11 (1896), s. 124. S. 579, r. 13. Margareta Larsdotter Bälter avled 1740 (K. H-k). S. 579, r. 15. Om rådman Nils Svensson Berg och hans anhöriga jfr Jensen, a. a., Bd 1, s. 159. S. 579, r. 18, 19. Här nämnda personers släktnamn var med säkerhet Tau- fenwieser eller Teufenwieser (i varje fall ej -weiser). En Anders Benjamin Teufenwieser upptas av A. J. von Henel, Det anno MDCCXXXV florerande Sverige (Sthm u. å.), s. 61 som regementsfältskär vid Hälsinge regemente (i Henel 1729: Andreas Teufenvieser). S. 579, r. 13 nedifrån. Lars Nilsson Berg avled 1788, makan Anna Burgera 1763 (Ahnlund m. fl., Sundsvalls hist., D. 4, s. 42). S. 579, r. 3 nedifrån. Huruvida Lars L:son Bälter verkligen nått officers grad torde få anses ovisst (upptas ej i Lewenhaupt, Karl XII:s officerare). S. 580, r. 10. Om den legendariske 'Matthias Greve till Bäck' etc., som av Broman nämnes på flera ställen (så t. ex. Glysisv. D. 1, s. 51; D. 2, s. 255 f.), och traditionerna kring honom har det skrivits åtskilligt. Av äldre författare, som omtala honom, kunna nämnas Sven Bælter (De Helsingia, P. 1, diss. Ups. 1735, præs. E. Frondin), som åberopar Broman (s. 36 f.), vidare den bekante K. Nilsson Lenæus, Delsboa illustrata (Sthm 1764), s. 57, samt den ävenledes med Broman samtidige Forsa-kyrkoherden Nils Wettersten (f. 1691, d. 1759), som i sitt verk 'Forsa och Högs ålder och värde' (utg. först 1901, Sthm), s. 122 ff. har åtskilliga utläggningar rörande detta ämne. Av litteratur från senare tid må anföras E. Herlenius, En mystifikation (i Personhist. tidskr., Årg. 22 (1921), s. 60—65); N. Ahnlund, Mattias i Bäck. En sällsam tradition förklarad (i Sv. Dagbl. 1945: 19 febr.); I. Jonzon, Greven i Bäck (i Hälsingerunor, 1950, s. 34—47). S. 580, r. 9. nedifrån. Olof Svensson Floman, Hm., D. 3, s. 211 f. (och flerstädes) skriver släktnamnet Flodman, som även förekommer i Bromans gravskrift på vers över mannen, tryckt Ups. 1699 (4to; ex. i UUB). I fråga om Bromans återgivande av namnet är dock att märka, att det parti, som här i vårt tryck utgör s. 580, 581 och första stycket av s. 582, i senare tid omarbetats av förf., som härvid ge- nomfört skrivningen Floman. Det följande partiet, som tillkommit långt tidigare, har däremot genomgående Flodman. I Hälsinge nations matrikel (ms. U 700 c i Ups. univ.-bibl.) skrivs namnet under 1668 19/2 även för den här berörda Olof med Flod-, men det torde ej vara egenhändigt utan skrivet av kurator. Av åt- skilligt att döma torde också formen Flodman med tiden ha blivit den vanliga. — Om Flo(d)mans maka i första giftet Cecilia Fernæa (d. 1696 18/12) se nedan s. 584 f. med kommentar. Hans maka i senare giftet, här och i Hm., anf. st. kallad Anna Maja (Maria), nämnes av Örnberg, Sv. ättartal, Årg. 11 (1896), s. 340 Magdalena och i samma förf:s Svensk släktkalender, Årg. 4 (1888), s. 194, liksom i Hm., D. 3, s. 3 Anna Magdalena, som väl torde vara det rätta; om