909 / 1095

896 vice häradshövding åren 1783—87 förordnad att uppehålla borgmästarämbetet i Hudiksvall (Hels. nat:s matr.; Brun, D. 1, s. 144 f.). S. 591, r. 2 nedifr. Olavus Schilling blev student i Uppsala 1761, disputerade pro exercitio 1764, pro gradu 1767 och under eget presidium 1768; han bör sålunda ha varit fil. magister. Prästvigd 1764 biträdde han teol. prof. Christopher Clewberg i hans prebendepastorat Danmark, men hans senare öden äro ej kända. S. 592, r. 8 nedifr. Lars Andersson Lind blev borgare i Gävle 1650, rådman 1663 och avled 1666 (Sehlberg, Gefle o. dess släkter, ms., D. 1, s. 79). S. 592, r. 5 nedifr. Erik Larsson Frisk är väl identisk med den borgare Erik Frisk, som i Hudiksvall 1722 tillsattes som uppsyningsman över efterlevnaden av förordningen angående klädedräkten (Brun, D. 1, s. 151). S. 593, r. 8. Angående Erik E:son Frisk bör uppgiften 'Systern Rebecca' ändras till 'Fastern Rebecca (äldre)'; årtalet 1747 har Anrep (s. 63) uppfattat som året för Erik Frisks bortgång i Hudiksvall, vilket i varje fall ej är Bromans mening (flyttning till Söderhamn). S. 595, r. 5. Jacob Rogstadius utsågs 1754 till ålderman inom skomakarskrået (Brun, D. 1, s. 209, jfr även s. 211). S. 595, r. 12 f. 'Krukomakaren i Hudiksvall Mäster Samuel Schirman' är obekant för Ellen Raphaels utredning 'Kakelugnsmakare och krukmakare i Sverige från cirka 1700 till 1846' (i Personhist. tidskr., Årg. 16 (1914), s. 122—155. Där upptas dock en Jacob Schirman, mästare 1705, verksam i Gävle (s. 146, 151). Samuel Schirman hade en son Michael (d. 1742), som var kollega i Hudiksvall (J. O. Nordlund, Lärare vid Hudiksvalls skola (1934), s. 52 f.). S. 595, r. 17. Om Peter Muhr, som också var stadskapten, jfr Brun, D. 1, s. 31, 99. S. 595, r. 20. Om Matthias Muhr se ibid., s. 202 f. S. 595, r. 6 nedifr. Peter P:son Muhr blev enligt Hels. nat:s matrikel (under 1729, 20 okt.) hovrättsauskultant 1736, vice häradshövding och kämnär 1755, död 1761. Om hur han 1737 aspirerade på borgmästarämbetet i Hudiksvall berättar Brun, D. 1, s. 139 ff. S. 596, r. 12 f. Mitau, som 1701 intagits av svenskarna och 1703 fått sina försvarsverk förstärkta, blev i Karl XII:s krig en stödjepunkt, om vilken heta strider stodo. 1705 överrumplades svenskarna här av ryssarna under överste R. F. Bauer, varvid besättningen, som till åtskillig del utgjordes av hälsingar, led förluster (jfr Fänrik Rob. Petres dagbok (i Karolinska krigares dagböcker, 1), s. 43 ff.). I augusti blev slottet inneslutet och en belägring begynte under tsar Peters ledning, som 4 sept. tvang kommendanten överste J. J. von Knorring att kapitulera. Det var väl antagligen i samband med dessa händelser som Carl Frisk stupade. S. 596, r. 17 f. Andreas Dragman. Anrep (s. 51) uppger som Sara Vesters make i 2:a giftet "en korporal Dragman", men någon anledning att frångå Bromans preciserade uppgifter torde ej föreligga. S. 597, r. 9. Om Olof Hoffman och hans familj jfr s. 869 f.; mannen nämnes av Brun, D. 1, s. 103, som kapten för borgargardet i Hudiksvall. S. 597, r. 8 nedifr. Om Lars (Berg) Bergvall se Brun, D. 1, s. 202. S. 598, r. 18. Erik E:son Wickman (eller Gestrinius), kyrkoherde i Gnarp (Hels.), se Hm., D. 1, s. 477 f., ävensom Bygdén, Härnösands stifts hm., D. 4, s. 318 och O. A. Humble, Blad ur Gnarps sockens hist. (1922), s. 134 f.