947 / 1095

S. 681, r. 17. Jacob Jacobsson Norelius äktade Sara Margareta Ödman (Öman), f. 1744, d. 1838, jfr nedan kommentaren till s. 728. S. 681, r. 11 nedifrån. Om Sara Hanelias 2:e man Per Bolinder (f. 1698, d. 1767), komminister i Norrala, se Hm., D. 2, s. 305. Om sonen Johan(nes) och hans maka Sara H. Norelia se ovan s. 679 med kommentar. Mera som en kuriositet kan pekas på ett faktum (iakttaget av Hægermarck), att två stenoperationer, som Per Bolinder måst underkasta sig, blivit skildrade av vederbörande operatörer i K. Vet.-akad:s Handlingar, 1749, s. 221 ff. (livkirurgen H. Schützer, senare adlad Schützercrantz, arkiater m. m.), resp. 1766, s. 148—166 (professor Roland Martin). S. 681, r. 2 nedifrån. Om Christina Norelia och hennes make Lars Pedersson Nerbelius jfr ovan s. 671. S. 682, r. 14. Om Elisabet Norelia och hennes make Lars Werfving m. m. se närmare nedan s. 858 ff. S. 684, r. 12. Den här avsedde är Erik Nordmark (f. 1724, d. 1792), kyrkoh. i Norrbo 1780, se Hm., D. 2, s. 313. S. 684, r. 12 nedifrån. Om Måns (Magnus) Mårtensson Rogstadius se Hm., D. 2, s. 311; J. O. Nordlund, Lärare vid Hudiksvalls skola (1934), s. 63. S. 685, r. 5 f. Uppgifter om Peter Rogstadius och hans maka m. m. återkommer nedan s. 852 f. och om deras barn och barnbarn s. 853. Om Brita Tunerias härkomst m. m. se kommentaren till s. 851 ff. S. 685, r. 13 f. Johan Ek upptas i A. J. von Henels Det anno 1729 florerande Sverige (Lpz. u. å), s. 25 som underlöjtnant vid Artilleriet, placerad vid garnisonen i Stralsund. Han nämns nedan s. 853 som fortifikations-löjtnant, felaktigt. S. 685, r. 16. Artilleriadjutanten Perman återkommer nedan s. 853, där med förnamnen Carl Fridr. (Permandh). S. 685, r. 22. Jacob Rogstadius är väl identisk med den likabenämnde skomakarmästare, som 1754 valdes till ämbetets ålderman och 1761 omtalas som verksam för skråets ytterligare organisation, se Brun, Hudiksvalls hist., D. 2, s. 209, 211. S. 686, r. 1. Om Catharina Grubb jfr ovan s. 629. S. 686, r. 8 ff. Jon(as) Månsson Granlund var icke blott snickare utan därjämte en dugande byggmästare, anlitad i betydlig skala från skilda håll även utanför hemstaden Hudiksvall, särskilt vid de byggnadsföretag, som krävdes efter ryssarnas framfart. Han ledde sålunda 1723 och de närmast följande åren till betydlig del arbetet vid uppförandet av rådhuset i Hudiksvall och dess torn (se Brun, Hudiksvalls hist., D. 1, s. 127 f.), utförde ävenså en väsentlig del av rådhusbygget i Söderhamn 1724 (Jensen, Söderhamns hist., Bd 1, s. 83), byggde rådhustornet i Sundsvall 1727 (Ahnlund, Sundsvalls hist., D. 2, s. 6), ledde omfattande arbeten i kyrkan i Härnösand (läktare, valv av trä m. m.) och uppförde 1736 en klockstapel invid densamma. Att bygga klockstaplar tycks ha varit hans specialitet, ty före den i Härnösand hade han enligt egen utsago uppfört icke mindre än 16 dylika (se Bucht, Härnösands hist., D. 2, s. 342, 348). Om hans verksamhet se även M. Hofrén, Norrländska konstprovinser (i Tidskr. f. konstvetenskap, Årg. 9, 1924—25, s. 1—28), s. 10 f.; H. Beskow, Bidrag t. studiet av Övre Norrlands kyrkor (Sthm, tr. i Lund 1952, K. Vitterhets hist. o. antikvitets akadms Handl., D. 79:1), s. 75, 144.