AI-städad text
84
Staffan gjorde sina frälseresor, förbättrat, som man säger, ifrån Norala och ut, att Mo socken och Rengsö, kvaelande uti Arbrå socken, vilkens inbyggare, i anledning av hans sköna hästar eller klippare, tego en sejla till dylikt uti sitt sockens sigill; sedan for han omkring till Storben, och kom sedan ifrån dit hem till Norala igen, icke med tomma händer, slöjor och slädar, utan väl lastade; varför fanns och på hans aminnelse fäst, jämte Staffans visan, som än i dag så väl bekant är, som kallas Staffans sången och Norala låten: Drog jag mig över det salta hav, och över två mörka skogar; etc. Havandes man det av gamla sägner; det och det mycket märkvärdige kyrkoherden i Norala, H. Lars Jacobsson Norelius mig berättade, när jag första gången var att i ögonsikte taga Staffans gravställe, år 1700; han var en behagad fader, kyrkoherde där i socken ifrån 1679, till 1704, och uppvisade mig många skrifter om krisna bonis väsendet här i landet; att hvarest denne Staffan reste och döpte sant, nämde han dem näst efter sitt namn, var av sedermera många gårdar och byar kallas v.g. Stafåker, Staffåter, Staffund, Stafrum, Stafkvipel; p.p. här i Västernorrland.
D.
Ehuruvida gårdar och byar denne Hälsinglands uppkomne apostel och lärare av daga lade, det kan ett var finna, som något för läst om S. Bengts reglor, vilka Staffan hade i Corbeja lärt och sig tillförlit; såsom Lit: A; utvisar; mesta reglor förbjuder vidlyftigheten att här införa; dock i gemen är detta att berätta, att lärare eller munkar; av vad orden de helst vara månde, hava velat apa efter Christi egna apostlar och lärjungar, att både I: med ord, och II: med gärningar övertala folket till att antaga kristendomen, eller rättare sagt, påfvedomen.
E.
Hvad med Orden förstås, så vet man det, att de brukade a: de så kallade mässor; av mångahanda slag; se Tit: VIII. Hymner, el. sånger, även många; och legender författade av människodigter. Ju längre ju värre. b. Prognostica eller prophetier. Att ock denne Hälsing-Staffan övat sådant här i sin tid, därom är ingen tvivelsmål. Jag inför endast den över alt nämnda Staffans visan, vilken de unge drängar sjunga månde på andra dag jul, när de plogade kring hela socknen att samla öl, mat, öd och