981 / 1095

Den ... ej å Riddarhuset introducerade adelns ättartavlor (Sthm 1875) s. 25: Anders Brandberg, 1690 adlad Brandberg (f. 1645, d. 1691), överauditör. S. 783, r. 3. Måns Gadd upptas även av Stiernman, Swea och Götha hövdinga-minne, D. 2, s. 320 som underlagman i Hälsingland känd från åren 1532 och 1535; här nämnes även hans fader Gadd Magnusson, som levde 1453, och omtalas den vapensköld denne förde. S. 783, r. 6 f. Gadds måg borgmästaren Erik Bengtsson Gaccharæus nämnes av Brun, D. 1, s. 38. S. 783, r. 14 nedifr. Om Lars Eriksson Valdenius (Gaccharæus) och hans familj se Hm., D. 1, s. 477. S. 783, r. 9 nedifr. Om Johannes Larsson Valdenius och hans familj se Hm., D. 2, s. 661; Bygdén, Härnösands stifts hm., D. 4, s. 312; B. Hasselberg i Fornvårdaren, 4 (= Festskrift till C. J. E. Hasselberg... 1931), s. 197 f.; J. O. Nordlund, Lärare vid Hudiksvalls skola (1934), s. 72 f. Hustrun Catharina Ahling, f. i Färila 1691, avled 1753 (efter ett senare gifte). Av sönerna torde Lars (I), f. i Häverö 1713, tydligen ha dött i späd ålder, Johannes (f. 1718, d. 1762) blev kollega i Hudiksvall (Nordlund, s. 53), Lars (II), f. 1721 i Högdal, student i Uppsala 1743, var en originell man, om vilken Brun, Hudiksvalls hist., D. 1, s. 231 f. har en del att berätta; han hade från 1753 hand om de fattiga barnens undervisning i nämnda stad, uppges ha varit en lycklig latinsk poet; avled 1790; Olof (d. 1790) blev kyrkoh. i Högdal (Hm., D. 2, s. 67 f.; Bygdén, Härnösands stifts hm., D. 4, s. 314). — Se även G. Hellström i Personhist. tidskr., Årg. 35 (1934), s. 253, 254. S. 784, r. 6. En gravskrift över Elisabet Arnæsia omtalas av Broman såsom färdigtryckt i patentfol. i början av år 1726, se Mem. (Glysisv.-ed., D. 1), s. 559. S. 784, r. 11 ff. Ehuru de här nämnda personerna ju enligt Broman tillhört Delsbo-släkten Ruth, synes icke någon av dem vara upptagen i det parti av denna släkt, som ingår i B. Hillgren, Några vallonsläkter och Delsbosläkter (Sthm 1949), s. 20 ff. S. 784, r. 10 ff. nedifr. De personer, vilkas namn Broman här tre gånger skriver Ridderstrale [-stral?, -stråle?], tillhöra icke den adliga ätten Ridderstråle; av Elgenstiernas uppgifter (6, s. 368) framgår emellertid, att det även i senare tid funnits personer utan känt samband med ätten som burit dennas namn. S. 785, r. 13 ff. Bengt Gaccharæus blev 1679 komminister i Forsa och Hög och avled 1694 (Hm., D. 1, s. 390 f.; Nordlund, anf. arb., s. 50). Om makans Christina Hambræas sorgliga öde kan jämföras den av Broman åberopade skildringen av ryssarnas härjningar på Norrlandskusten 'Niflhem å Glysisvallur', som är avtryckt i här föreliggande edition, D. 1, s. 863—885 (se s. 878). S. 786, r. 9. Erik Åberg (d. y.) f. 1747, synes möjligen kunna vara den man, som av Brun (D. 1, s. 220 f.) omtalas som »Fiskaresocietetens» ålderman och »den förste av stadens fiskare, som hugnades med förtroendet att bliva vald till rådman». S. 787 r. 2. Hans Larsson Garp har nämnts här ovan s. 666 och omtalas i Glysisvallur, D. 1, s. 249, 250 (jfr A. Jensen, Söderhamns hist., Bd 1, s. 35). S. 787, r. 12. Den mera i förbigående nämnde Hans Behm var faktor vid gevärsfaktoriet i Söderhamn, men fungerade även åren 1655—71 som stadens