990 / 1095

Eneroth från Svenljunga (södra Västergötland) kom till stånd 1756, nämligen väsentligen genom brodern Johannes energiska åtgöranden, vilket allt ingående skildrats av Söderberg. — På dessa makars barnaskara — sex överlevde fadern, tre söner och tre döttrar — ges det här ej anledning att ingå i annan mån än att omnämna, att äldste sonen Per (f. 1757) vid faderns frånfälle 1800 valdes till hans efterträdare och sålunda inom denna församling blev den fjärde själasörjaren av släkten Hazelius, varjämte också torde böra nämnas, att sonen nr 2 Johan (f. 1758, d. 1828), lärftskramhandlare m. m. i Stockholm, blev stamfader för släktens Stockholmsgren, som bl. a. såsom medlemmar räknat generalmajoren Johan August Hazelius (f. 1797, d. 1871), dennes son dr Artur Hazelius (f. 1833, d. 1901) och dennes son Gunnar Hazelius (f. 1874, d. 1905). Johannes Hazelius (r. 12), redan omtalad här ovan, var född 1728, studerade i Uppsala 1745—48, men kom sedermera, väsentligen på grund av sin obemedlade ställning, att från 1752 ägna sig åt informatorsverksamhet och senare åt handelsyrket, varvid han sökte anställning å platser, där han, själv gripen av herrnhutismen, därtill i dess mest svärmiska former, kunde finna trosfränder, sålunda bl. a. i huvudstaden och i Göteborg. Hösten 1757 frånträdde han sin handelskondition i sistnämnda stad för att förverkliga sin älsklingstanke att utflytta till Tyskland, där han påföljande vår nådde sin längtans mål att komma till Herrnhut och bli upptagen i därvarande brödraförsamling. I dess tjänst sändes han 1768 jämte sin tyskfödda maka Ester Franzin (f. 1742, d. 1817) som diaspora-arbetare till Skåne och verkade här till 1771, då han återvände till praktisk verksamhet i Herrnhut. Här avled han 1789, efterlämnande utom makan två söner. Se om honom närmare H. Pleijel, Herrnhutismen i Skåne (akad. avh., Lund 1925), s. 142 ff. och passim (se registret), vidare Söderberg i anförd levnadsteckning (J. A. H-s), s. 38 ff., 50 f., jfr även uppsatsen i Vår lösen 1911, s. 351 ff. När det i Hälsinge nations matrikel uppges, att han skulle ha ägnat sig åt guldsmedsyrket, beror detta på förväxling med den yngste brodern. Denne, Erik Hazelius (r. 14), f. 1733, fick efter skolgång i Hudiksvall anställning som bodbetjänt i Stockholm men övergick snart till guldsmedsyrket. I detta fack tycks han ha varit verksam först i Stockholm under åtskilliga år, sedan i Köpenhamn till 1762, då han överflyttade till Herrnhut. Upptagen i brödraförsamlingen anförtroddes han här »mästaresysslan med guldsmedsprofessionen i lediga brödrahuset». Tio år senare 1773 öppnade han egen verkstad i Neusalz a. d. Oder, och påföljande år gifte han sig med Christine Brahts från Stettin. Han avled i Neusalz 1787. Av de två barn, som överlevde honom, blev sonen Ernst-Ludwig (f. 1777, d. 1853) teologie professor i Amerika, under det att dottern Juliane Salome (f. 1779?) levde ännu 1841 ogift i Schlesien. Se vidare (utom Leijonhufvud, s. 257) Söderberg i 'Johan Aug. Hazelius', s. 51 f. och uppsats i Vår lösen, s. 353. I fråga om Hans Hazelius’ och Maria Schillings av Broman nämnda döttrar gäller: S. 813, r. 9. Om Beata Hazelias man, kyrkoherden i Färila, Hälsingland, Martin Rogstadius (f. 1711, d. 1778) se Hm., D. 1, s. 441, där också fem av deras barn upptas. (V. Söderberg, anf. arb., s. 34, tillägger honom felaktigt namnet Magnus, vilket bars av hans fader, som var klockare i Färila.) S. 813, r. 13. Om Margareta Hazelias man Erik Wiklund (f. 1713, d. 1779), slutligen (1769) kyrkoherde i Norrbo, Hälsingland, se Hm., D. 2, s. 312 f.