999 / 1095

för vars framställning han använt i ena fallet lövblad, i andra fallet sågspån som huvudingrediens. Jfr även beträffande Östanå, resp. Stakel (Stakell) Hist.-geogr. o. statist. lexikon för Sverige, Bd 7: 2 (Sthm 1868), s. 747 f.; S. Ambrosiani, Papperstillverkningen i Sverige intill 1850-talets mitt (i: Molae chartariæ Svecanæ, i (Sthm 1923), s. 63—198), s. 69 f., 95, 160, 179, 198 osv. (Pl. XXI); Dokument rör. de äldre pappersbruken i Sverige (Sthm 1919—23), s. 27—36; K. H-k å omslag t. H 20 (D. 1: 7) av Glysisv.-editionen. S. 832, r. 12. Rektor Olaus E. Hannings dödsår uppges av Hälsinge nations matrikel ha varit 1733, vilket torde vara oriktigt. Om honom och hans familj se vidare J. O. Nordlund, Lärare vid Hudiksvalls skola (1934), s. 19 (o. G. Hellström i Personhist. tidskr., 1934, s. 252). S. 832, r. 13. Engelbert Hanning blev slutligen komminister i Enånger; gifte sig 1762 med Margareta Christina Burckhardt, men avled barnlös 1793, se Hm., D. 1, s. 356. S. 832, r. 12 nedifr. Den mångfrestande Sven Hannings roll som barnalärare berörs av Brun, D. 1, s. 231. S. 833, r. 2 ff. Bromans uppgift att Elisabet Brunnera skulle ha äktat kyrkoh. Mårten Solander är alldeles felaktig och beror uppenbarligen på en förväxling å Bromans sida, ty Solanders maka hette Brita Bohlin, se härom Bygdén, Härnösands stifts hm., 4, s. 150. Elisabet Brunneras man var däremot kyrkoherden i Nordmaling (Ångerm.) Daniel Michaelis Solimontanus (f. 1621, d. 1680 el. 81). Dessa makars barn — och bland dem dottern Elsa — kallade sig Solander. Se härom Bygdén, 2, s. 348 f. S. 833, r. 7 ff. Om Elsa Solander, hennes make Jonas Bergqvist och deras barn se även nedan s. 855 ff. S. 833, r. 15 ff. Om Catharina Brunnera, hennes man Peder Verfving och deras ättlingar se nedan s. 857 ff. S. 833, r. 8 nedifr. Om Ericus Brunnius se Hm., D. 1, s. 162; B. G. Jonzon, Blad ur Bollnäs församlings kyrkohist. (1899—1900), s. 62—65. S. 833, r. 3 ff. nedifr. Om professor Martinus Brunnerus, framstående grecist och lärd teolog, men för en senare tid väl främst känd för sin energiska kamp för en revision av det rättsliga förfarandet vid trolldomsprocesserna se särskilt R. Holm i Sv. biograf. lexikon, Bd 6 (1926), s. 530—535 med där anförd litt. — Om hans maka Elsa Poppelman jfr även ovan s. 567 med kommentar. S. 834, r. 1. Om stadsläkaren Sebastian Poppelman (d. 1709) se ovan s. 567. S. 835, r. 12. Sebastian Brunner var född i Uppsala 1663, inskrevs vid universitetet 1672, men lämnade senare studierna för militäryrket. Det första spåret härav synes, så vitt för närvarande är känt, vara det, att han 1685 följde greve Nils Bielke till Ungern, när denne gick i kejsarens tjänst för att i kriget mot turkarna vinna ära och ryktbarhet genom en lysande tapperhet. Brunners befattning var säkerligen av blygsammaste art: Bielke tycks senare ha betraktat den som en ren drängtjänst. År 1688 är Brunner emellertid kvartermästare vid Pommerska kavalleriet, där han sedan passerade graderna som adjutant 1689, kornett 1693 och regementskvartermästare 1695 (se Elgenstierna, 1, s. 638; Lewenhaupt, Karl XII:s officerare, 1, s. 89). Hans nästa befordran, nämligen till ryttmästare, kom emellertid att bli förknippad med säregna omständigheter. Ty när den unge konungen 1697 befallde Bielke att såsom regementschef — han var ju