Sida 945 i originalet

Efterskrift. 945 av kyrkoherdar i Harbo, Nora (Uppl.) och Bollnäs; den siste av dessa, k. hovpredikanten, prosten teol. o. fil. d:r Olof Noræus (t 1802) var farfader till handelsmannen i Arbrå, som blev Karl Hægermarcks mor­ fader. Båda föräldrarnas släkter hade således rötter i Helsingland, och hos Karl Hægermarck, som nog hämtat åtskilliga arvsanlag även från mödernelinjen, väckte detta tidigt ett livligt intresse för födelseprovin­ sen, dess natur, öden och allt vad med den hörde samman. Och trots att hans verksamhet väsentligen kom att bli förlagd till andra trakter, förblev han livet igenom en Helsingebygdens trogne son. Redan under tidiga uppväxtår i hemmet i Arbrå vann han i godsägaren P. Aug. Liljedahl på Nytorps egendom i samma socken en välvillig gynnare och i dennes son, sedermera civilingenjören P. Arthur Liljedahl, som för övrigt senare (1900) helt övertog egendomen, en nästan jämn­ årig och därtill en sällsynt trofast vän genom åren. Godsägare Lilje­ dahl senior hade emellertid sitt egentliga hemvist i Upsala, där han hade ekonomiska intressen och blev en ansedd och högt betrodd kom­ munalman. Jag vågar icke uttala något bestämt om huruvida detta i någon mån kan ha medverkat till att Hægermarck fick sina läroverks- studier förlagda ej till Söderhamn eller Hudiksvall utan till Upsala, där han hösten 1879 prövade in i 2:a klassen i högre allmänna läro­ verket; Hægermarck har möjligen också haft en del släkt i denna stad. Visst är emellertid att han på detta sätt, både under terminerna och under sommarferierna i Arbrå, kunnat hålla kontakt med sin vän Lilje­ dahl junior, som redan vårterminen 1880 intogs i läroverkets i:a klass. Med kännedom om den begåvning och arbetsförmåga och icke minst det mönstergilla ordningssinne, som i så hög grad var utmärkande för Hægermarck i hans senare verksamhet och vandel, kan man gott före­ ställa sig, att han var en rent exemplarisk elev. Det gick också bra för honom: på en tid då lärjungarnas placering i klassen bestämdes av betygen, intogs han som no. 12 men satt redan påföljande termin som no. 4, de tre därpå följande terminerna som no. 3 och den 4:de (i 4:de latinklassen) som no. 2 ; sedan infördes den intetsägande bokstavsord­ ningen. Klasserna passerades emellertid även i fortsättningen med regelbunda flyttningar. Men under en första termin i nedre 7: de klas­ sen, höstterminen 1885, avbröts skolgången, och i läroverkets årsredo- görelse anges Hægermarck ha avgått till »yrkena». Här är det säker­ ligen ekonomien, som fällt utslaget: fadern hade gått ur tiden 1883, och modern hade med en yngre son Gustaf (född 1874) flyttat över till Upsala, ovisst när men möjligen just 1885, eftersom den nämnde Glysisvallur III 60