Automatisk teckenläsning (OCR)
Detta är datorns automatiska avläsning av fraktur, inte originaltexten. Den kan vara helt oläslig och innehålla stora fel. Läs originalbilden till vänster. Någon AI-tolkad läshjälp finns inte för den här sidan.
948 Efterskrift.
1) Anteckningar från början af 1700-talet angående Arbrå och
Undersvik.
2) O. Bromans teckningar af helsingkyrkorna 1730.
3) Biografi öfver Broman (i största korthet . .. [med hänsyn till
Barr]) jämte utdrag af hans många skrifter om Helsingland.
4) Bromans utförliga och intressanta Helsinglands ekonomi, hvil-
ken jag hade tänkt mig få utgifven till Gefleutställningen 1901.»
Det var ju stora planer, som han delvis också dryftade med slotts-
arkitekten Agi Lindegren1, själv bördig från Hudiksvall och stor hel-
singe-entusiast, men det mesta därav fick ställas på framtiden. Projek
tet no. 3 visade sig Hægermarck dock i stånd att genomföra och det
både relativt snart och på ett förträffligt sätt. Resultatet därav blev en
volym på 287 sidor, betitlad ’»Helsingboken» (Prosten Bromans Gly-
sisvallur)’, Ups. 1900. Säkerligen med full avsikt är den lagd helt
annorlunda än Barrs biografisk-litteraturhistoriska framställning. Som
inledning lämnas en liten översikt över ’Fornforskningen i Sverige
under 1500- och 1600-talen’ (s. 7—15), avsedd att utgöra en bakgrund
för Bromans framträdande. Av de två följande kapitlen ’Olof Broman’
och ’Broman och hans samtida’ är det förra (s. 16—28) en summarisk
levnadsteckning, nära nog helt byggd på utdrag ur Bromans självbio
grafiska skrifter, under det att det senare (s. 29—49) ger en ganska
brett lagd kulturhistorisk tidsskildring. Efter en kort blick på Helsinge
nations handskriftsförvärv företar författaren så en formlig inventering
av Bromans hela produktion, skrift efter skrift, med varjehanda upp
lysningar, notiser m. m. samt ■—- icke minst viktigt •— med utdrag av
varierande omfång. Sålunda ägnas åt huvudarbetet Glysisvallur i dess
3 volymer icke mindre än 119 sidor, under det att de följande no. 3—■
1 Detta har tydligen skett dels vid ett sammanträffande i Upsala, då Hæger
marck haft tillfälle att förevisa Bromanssamlingen för Lindegren, dels senare i en
blott delvis bevarad korrespondens. Sålunda finner Lindegren i brev av 26 febr.
1899, »att det måhända vore en möjlighet att tigga ihop penningar för att utgifva
mer eller mindre af det digra verket» och vill, att Hægermarck i så fall skall åtaga
sig redigeringen. Även i ett senare brev (av 15 mars s. å.) berör Lindegren finan
sieringsfrågan, bl. a. möjligheten att få anslag. I detta sammanhang förekommer
en passus, som onekligen har intresse ur mer än en synpunkt; den lyder: »Jag
har hört mig för hos K. Witterhets-Akademien, dess tjenstemän kände ej till
Bromans arbeten och betviflade deras värde, men om man påvisar detta kan det
ju hända att man kan få något anslag derifrån.» Lindegren visar också stora sym
patier för Hægermarcks förslag att utge Glysisvallur Del 2 till Hudiksvalls skolas
250-årsjubileum 1900 och Del 3 till Gefle-utställningen påföljande år( !).