Sida 973 i originalet

bullen- begynte sig ursächta, hwilket man till' en del icke kunde förstå, efter såsom de mest ville tala fmska. Därföre skulle de komma före andraa dagen och sig emellertid besinna till bättre skicklighet. Då de föl­ jande? dagen förekallades erkände de sin förseelse och med mun samt åthäfvvor lofvade bot och bättring. Vid nästa prosteting, 1694, nödgades likväl 1 Pastor ånyo beklaga sig öfver fmnarne uti Hassel, att han hos störstta delen ingen lydnad finner, hafvandes man ock försport dem föra emelllan sig ett sådant tal att de hafva nu sin Probst i Gefle. (Prosten J. H.. Schæfer i Gefle hade något år tidigare förordnats till generalvisi- tator ■ öfver finnmarkerna i Gestrikland och Helsingland.) Vid det näst påfölj jande prostetinget 1699 begär en finne i Kiölsiön att blifva försko­ nad ifrån det finska förhöret efter han platt intet besked kan göra pä det sspråket, men är dock försvarlig i det svenska förhöret. Hans begä­ ran i fanns icke obillig; dock skulle han det än ytterligare vid det finska förhööret vederbörligen anmäla. Frågor berörande kyrkotukten och god ordning förekomma ofta. Särskkildt katekesläsningen gaf anledning till många förmaningar, under- stödcda med hänvisning ej blott till Kongl. kyrkolagen utan äfven till Herr - Landshöfdingen och till —krigsartiklarne (»samma näpst som Solda- ternee hootes med») för dem som visade sig försumliga. — Kyrkoherden Netzcelius (1682—1703) upplade den första husförhörslängden med an- teckmingar om sockenbornas kunskaper, såsom: »kan väl sin Cathechis- [muim] både innan och utan till. — någorlunda enfalligt. — utgammal, glömit bort. — Abcdaria. — bene in omnibus.» Till communion skedde framträde i god ordning, manfolken för sig och qvinfolken för sig (1690). Vid visitationerna hade en hvar att angifva livad de hade sig be- kantt om brott mot god ordning inom byalagen; 1690 befanns en man föra ett förargeligit lefverne i sitt hus, med olåt, osämja, trätor, svordom och bandskap mellan sin hustru ; han urskuldade sig med att hon ho­ norm me4 afvige och tvärr ord retade. De förmanades båda ; därpå ut- lofvaide de bättring, handsträcktes sins emellan och jämväl gåfvo Archi Epistcopo handen till ett visst tecken, att de hädan efter ville sig bättra och rätta. 1754 anmäldes att en soldat undskyllat sig med sjukdom då han stärmts till tinget; han ådömdes att sitta i stocken ett par söndagar, hälst mam tycktes befara att han skulle blifva sjuk till nästa ting också. Jäm­ väl hölls vid samma tillfälle för billigt att låta wahrgiärningskarlen och drämgen — — undergå samma straff för dess tresko och försummelse i öfmingen af sin Christendoms kunskap, »hvilket ock exequerades.» Kyrkortlkenskaperna från 1730-talet visa att den bestraffande myn- dighieten oftast ådömde böter; uteblifvande från kyrkan, sabbatsfylleri, sakrramentsförsummelse, bortresa från kyrkan under juldagshögmässan ellerr slagsmål med sin granne om en söndagsafton taxerades till 3 daler; »liteet oliud i kyrkan» kostade hela 9 daler; någre ibland ungdomen, sorm lupit till fäbodarne midsommardagen, fingo betala detta nöje med 5 dialer, »för otidigt sänglag och brukat brudskrud» betalade den brotts­ lig befunna 12 daler. (Forts.) K. H-lc. f