1005 / 1095

S. 859, r. 19 ff. Om Sara Werfving och hennes män Lars Andersson Gris och Nils Wikegren se ovan s. 711 och 792 (i senare fallet med kommentar). S. 859, r. 14 ff. nedifrån. Rådman Jacob Larsson Werfving († 1737) återkommer jämte sin familj här nedan s. 871 f. S. 860, r. 1 ff. Peter Werving blev student i Uppsala 1734, men begav sig hösten 1737 till släktingar i Östersjöprovinserna, där han anslöt sig till den herrnhutiska rörelsen. Detta föranledde honom att bege sig till Jena och Marienborn, den senare orten ett av brödraförsamlingens högsäten. Här blev han snart nog prästvigd och verkade, som Broman känner, någon tid som församlingsföreståndare i Peislo, men mest som lärare vid pedagogien i Weissenborn. Så småningom drogs han med i den starkt svärmiska riktning, vari rörelsen vid denna tid – den så kallade sållningstiden – urartade med en hart när otroligt frossande sårkult med mera. Och när han med sin i Tyskland vunna hustru 1745 återvände till Sverige, kommo dessa makar att starkt medverka till att denna osunda riktning fördes över på de svenska kretsarna. Här blev så Werving ledare för rörelsen i huvudstaden och i östra Sverige alltifrån 1745 till 1751 och utövade denna ledning på ett sätt, som icke kan sägas ha länt rörelsen till båtnad. Åtal undgick han visserligen men var vid flera tillfällen föremål för de kyrkliga myndigheternas misstankar. Detta blev – jämte hans sjuklighet – anledning för honom att lämna Sverige på våren 1751 och bege sig till Herrnhut, där han efter några år gick ur tiden (1755). Av litteraturen må nämnas N. Jacobsson, Från en forskningsresa till Herrnhut (Upps. 1903; särtr. ur Kyrkohist. årsskr. 1903), s. 53–67; samme förf., Den svenska Herrnhutismens uppkomst (Upps. 1908), s. 128 ff.; H. Pleijel i Sv. kyrkans hist., Bd 5 (1935), s. 453–456 och passim (se regist.); Karin Dovring, Striden kring Sions sånger (Lund 1951), 1, s. 72 (med not 82), 76 f. 214, 239 ff. S. 860, r. 6. Helena Brodin (f. 1697) var dotter till handlanden i Gävle Anders Johansson Brodin († 1702) och hans maka Brita Svenonia († 1738). Se Sehlberg, D. 1, s. 564. S. 860, r. 14 nedifrån. Om kyrkoherde Laurentius Andreae (Gavelius) Salthenius och hans familj se Hm., D. 1, s. 386. S. 861, r. 4. Om kyrkoherde Joh. Wallenius och hans släkt se ibid., ävensom här ovan s. 766 ff. S. 861, r. 10. Om kyrkoherde Nils Bång och hans tre giften se Hm., D. 1, s. 387. S. 861, r. 17 ff. Om kyrkoherde And. Netzelius och hans son Olof Ulfsberg (Ulsberg) se Hm., D. 1, s. 134. Om den senares maka Catharina Wallenia, ävensom beträffande yngre generationer av släkten Ulfsberg se närmare här ovan s. 751 f. med kommentar. (Netzelius hade i yngre år varit apologist vid skolan i Enköping och medföljt vid dennas flyttning till Hudiksvall 1650, se Nordlund, Lärare vid Hudiksvalls skola (1934), s. 39.) S. 861, r. 9 ff. nedifrån. Om Andreas Ulfsberg och hans maka Eleonora Sophia Fraser samt deras barn se ovan s. 752 med kommentar. S. 862, r. 5 ff. Här förekommande uppgifter om Catharina Ulfsberg, hennes gifte m. m. förefinnas även här ovan s. 752. S. 862, r. 15 ff.–s. 864, r. 9. För Johan Salthenius och Magdalena Grubb samt för deras ättlingar inom släkterna Warg, Löfdal, Wixner, Höglund, Oxell, Hög, Högvall etc. har redogörelser lämnats redan ovan s. 630–632. En del notiser föreligga i kommentaren till detta parti.