1058 / 1095

bevillning», uppmana landshövdingen att i varje socken rannsaka och förhöra sig om huruvida allmogen ville hava sig godvillig att erlägga 1 daler kopparmynt eller i stället utgöra den tidigare gengärden in natura. Bland övriga klagomål mot ämbetsmännen i orten var även det, att kronobefallningsmännen fingo upptaga 1 1/2 daler av varje hemman för sitt besvär med kronouppbörden, sedan skioldekarlarne (allmogens förtroendemän för skatternas uppbärande) blivit avskaffade. Regeringen ansåg att befallningsmännen borde låta sig nöja med sin lön utan att därutöver K. Maj:t ovetterligen betunga allmogen med någon ny utlaga. Riksdagsbesvären innehöllo också en begäran att K. Maj:t ville förklara »om ock de uti den landsändan skola njuta Kongl. Maj:ts Gästgivareordning och försäkring om skjutsfärds- och gästningsfriheten till godo, alldenstund någre af dem på Landstinget äre med hårda ord och böter bemötta, då de sig hava besvärat över gengärden och hästehållet.» K. Maj:t förklarade i nåder att ock den landsändan skulle hava försäkringsplakatet och andra ordningar till godo att fullkomligen åtnjuta, så vida de efter sitt rätta förstånd bleve uttydda. »Men vad anlangar böterna och den näpst någre av dem på landstinget är vederfaren, emedan Kongl. Maj:t är berättat sådant dem vara hänt för deras otillbörliga förhållande med oljud, olydnad och gensträvighet uppå Tinget; fördenskull vill K. Maj:t så ovanbemälte oroliga personer som allmogen i gemen allvarligen härmed i nåder hava varnat, det de sig härefter för sådant oljud, olydnad och gensträvighet samt bullers uppväckande till vara taga, så kärt dem är K. Maj:ts onåder undvika.» Orosstämningen synes dock hava fortfarit. Särskilt synes styrelsens strävande att ersätta de folkvalda länsmännen med en särskild tjänstemannakår, som vore direkt beroende af länsstyrelsen, hava bidragit till att underhålla missnöjet. Norra socknarna hade genom några utskickade klagat över landstingsbeslutet i Söderhamn 1663 i denna sak. Vid allmänt landsting med gemene allmogen af hela Hälsingland på residenset i Hudiksvall 1666 »gav hans Excellens befallningsmännen (kronofogdarna) befallning att där någon af gemene allmogen obetänkt gjuter af sig att intet vilja känna gott och gillt allt vad som af hans Excellens Guvernören och landsens 24 resolveras uppå allmänna landstingen, skulle de densamme sluta i handklovar till händer och fötter, förvarandes i kronans häkte till vidare order.» Och till yttermera visso innehåller en senare paragraf i protokollet ett åläggande för befallningsmannen »att där någon af gemene allmogen icke vill utgöra det som 1663 på Söderhamns landsting godvilligen beviljades till landsens betjänters underhåll, skall han densamme låta sluta till händer och fötter i handklovar och i kronans häkte här i Hudiksvall inkasta, att där vid till vidare order, vid vattens och bröds tärande förbliva.» Ungefär samtidigt funno sig underlagmännen föranlåtna att hos K. Maj:t klaga över »vad oskick som nu af några oroliga personer på de orter sig inritat haver, det de varken deras vanliga lön eller övliga skjuts och gästning hava velat bestå». Rikets råd vågade tydligen ej vidtaga några kraftigare åtgärder för att ej ytterligare uppegga det hotande missnöjet, utan inskränkte sig till att giva tillkänna sin vilja och befallning, att de å bägge sidor göra sin plikt och slutligen en uppmaning till landshövdingen, det han skulle laga.