109 / 1095

96 1. Samma metod som den arge kättaren Paulus Samosatenus brukade, enligt vad Eusebius berättar, H. E. Lib. VII, Cap. 29. 2. Bruket av mässkläder, som ingalunda enligt Bellarminis mening Lib. II de Miss. Cap. 14 är först uppkommet i apostlarnas dagar, utan allmer och mera av hedningarnas uppdiktningar; såsom hädanefter om mässkläder kommer att införas; i synnerhet talas mycket om ett slag, som kallades "mhakov", se Eusebius H. E. Lib. V, Cap. 24, vilket Hesychius uttyder "fyllon", lat: Folium, andra annorlunda; se Dalleum de Cult. Lat. Relig. L. VIII, C. X. Dessa vita mäss-särkar ha varit länge i bruk, som de ock än äro; varför också vit-mässan har kallad den gudstjänst, när S. Nattvard utdelades; men svart-mässan, när prästen brukar svarta kappan; fastän jag oftast sett, hur många präster här på landsbygden brukat mäss-skjortan vid alla tillfällen, när ingen kappa varit vid handen. 3. Rummet att uppläsa och förklara texten var, sedan kyrkorna voro byggda, predikstolen, grek: "bema", lat: Suggestum; Pulpitum; varom vidare kan läsas Tit. IX, Pulpit. Nr. II. Om mässkläderna. § 1. Kläder, som i forna dagar brukades, när prästerna gjorde gudstjänst, voro mångahanda; se Tit. IX, Kläder; men här nämnas allenast de som buros vid högmässan, vilka ock voro många, jag räknar de förnämsta upp efter a, b, c, såsom Alba, Cingulum, Chiroteca, Dalmatica, Humerale, Manipel, Mitra, Pallium, Sandalia, Stola, Sudoriolum, Succentorium, Tunica, etc., vilka på svenska nu med namn utföra nog svårt är, enedan ock de gamla svenska orden äro nu främmande, såsom Kåp, listor, strömingar, stol, klogeld, huvudlin, bandlin, etc. Men de är ännu brukliga och bekanta, näml. Hake, Hakel, mässhake, clamys sacerdotalis; se Stiernh. Gloss. Ulph. in h. v. och Särk, Skjorta. Mässeskjortan; alba; vilken sedermera uppgjordes med en gördel eller bälte, och togs intet av under hela gudstjänsten; men haken, som hängdes utanpå med crucifixet utmärktes, fick intet bäras ifrån altaret, utan där läggas kvar; såsom några än bruka göra.