133 / 1095

§ 120 [---] likväl, men själva kroppen eller lekamnen lägges i jorden; förthenskull varder den dödes kropp eller lekamne kallad lik. Speg: Gl. p. 264. Dikm. Ant. Eccles. p. 59. Härutav nämnes: ------ Likbår; lat. feretrum; bår. ------ Likfärd, likprocession; jordefärd; begängelse; lat. exequiae; Speg. Gl. 264. ------ Lik-kista, lat. loculus, egentligen: bårkläde, se Suppl. Tit. IX. § 10. ------ Lik-skot, lat. donarium sacerdotibus tribuendum; Speg. Gl. p. 265. ------ Lik-ställe, gravställe, lägerställe, lägerstad; Ang. Sax. legerstowa; se tit. III, om kyrkogårdar. Suppl. Tit. III. § 5, 6. [Supplementum] § 10. Lik, lik-kista, etc. Att de dödas kroppar äro förne till jord, varest de nu alle tagne äro; det är utförligt berättat, Tit. III. § 5, även Tit. IX. Grav, Suppl. § 7. Ovan om tids början, att de dödas kroppar vore lagda uti de så kallade lik-kistor; det är intet troligt. Jag vill nu intet tala om de tider när kropparna uppbrändes, och askan lades i krukor att nedgrävas; varom vore Antiquarier nog skriva; icke heller vill jag här något införa om Österländingars sätt, som hade sina gravar uthuggna i fjällberg, och dervid så gjorda, att runtom uti sidorna av stora rummet, voro små rum, åt var och en utgrävda, 6, 8, 10, 12; varom Casaubonus in Exerc. XVI. Num. XCVIII, XCIX, CXXII etc. skriver, och månge flere; ömkuliva här i landet intet finnas; dock likväl på några ställen, stora grottor och hål i bergen; v.g. i Salakullen i Skogsta socken, varest gravstället var för dem som lämnats på Malsta runsten i samma socken. Orbergskällaren i bemälte socken, vitsordas; Stor Hundbjörns grav i Årvadals socken; etc. Utan endast om lik-kistor; varom med endast av många det är att berätta, huru i forna tider inga sådana kistor äro brukade, utan allenast är den döde kroppen lagd på ett träträ, med svepduk eller lakan överdragen, överbunden med 2 band, eller snören; det förra uppunder armarna och öronen; det andra över knäna; och således nederlagd i gravstenen; då den satt, som sägnen lyder, en mull skyffel i munnen. Denna seden har här i landet varit länge i bruk; ty av ett Ms. av året 1632, har jag funnit det kyrkoherden i Norbo, gamle kyrkoherden Vilhelm Grubb, har förmanat sina åhörare att avlägga den gamla sedvänjan, och göra lik-kistor åt sina döda. Varföre var ock i forna tider allmänt bruk, att hava över liket på bårarna, den så nämnde kransen eller lakanet, varöver bårklädet låg; som det än mångenstädes brukas; men efterhanden bortlägges, sedan liken allt högre och [---]