134 / 1095

121 [... började göras till lik-följen; liknelse i mitt ban-minne rätt lag voro.] Sedan man lär sig av historierna, huru de Egyptier och Österlänningar brukade balsamera de döda kroppar, och lägga dem uti sina gravkamrar; men hade de inga gravkamrar, lades de i vissa kistor eller askar, som sedermera rätt upp å ända ställdes vid väggarna inne i husen, såsom Diodorus Siculus berättar lib. II, Cap. V. Dock om sådant har man ingen underrättelse här i landet; fastän några mena säga det Sal. P. S. W[atz]s lekam uti Solönäs kyrka, skall än i dag ligga behållen, liksom han nederlades, år 1692; men jag intet sett haver. Litania, av gr: λιτανεία, supplicatio; ödmjuk bön; Svedb. Schibb. Cap. 15, p. 234. Om Ansgario läses, Cap. 30, § 34, att man plägade läsa Letanias, som kallades å svart måndag, gånga prästerna, se Diet. III N. T. p. 220, in öérjaiç. Martini Lex. Philol. Thom. Gaillius Jesuit. de Litan. p. 531. [Supplementum] § 11. Litania är ett ord som både i den Grekiska, som uti den Latinska församlingen och sedermera uti många flera kyrkor, länge har varit, och än är i bruk. Somlige taga detta ordet av λυτή, lat: precatio; λυτανεύειν, lat: Supplicare; etc. såsom Isidorus skriver lib. VI, Cap. ult. in Gloss. Philox. Andre säga det komma av litare, eller och lutare, av luere, som bemärker Sacra perfolvere; litare sacra, Sv: göra Gudi behagliga offer och böner; såsom Festus, G. Joh. Vossius och flere; Så finnas och de som efter de barbarers sätt nämna Letania, och taga det av Letum, Sv: död, menande det Letania i. litania skall vara precatio pro mortuis, Sv: själamässa. Hurudan litania skiljes ifrån Liturgia det visar Vossius och flere Lexicographi; som allom kunnigt är. Nu för tiden är detta allmänna bönesättet bekant och infört att allmännel. brukas uti församlingarna; men när den allraförst uppkom, det är nog ovist att säga; dock far man igen det, att uti de möten som blevo kallade A. C. 440; 512; etc. talades om sådana Litanier; vilka de unga Scholæ-piltar i synnerhet sjungit hade; såsom än hos oss tillgår på Böndagen; av den orsaken att sådana barn, mindre syndige än de gamle, bönesång skulle tackfara vara Gudi; lika som skedde hos Niniviterna; Jon. Prophet 4:11. Varande i forna tider 2: slag litanier; näml. A. Den kortare, som kallades Triduana, vilken Biskopen i Vien Mamertus Claudianus säges hava sammanfattat A. C. 446, men B. Den längre Litanien, som kallades Septiformis, vilken Gregorius Magnus Biskopen i Rom, A. C. 591, har uppställt, utom det vidlöftig; varföre sammandrog det samma D. Luther och förbättrade.