AI-städad text
13
för den högtidligheten skull, icke kan få åsidosättas; samt ock att nedan, emedan Richardus uti sin Bok om Kyrkor, allt detta vittnesbörd även stadfäster.
Huru nypåbygda kyrkor nu hos oss, här i stiftet, invigas, det omnämner Kyrkolagens XXVII Cap: vilket alla som närvarande äro, med fägnad åhöra, emedan det sker på det språk som alle förstå månde; uti forna tider allt samman på latinskt, främmande för gemena hop.
II. Vad gengärden angick, som biskopen och hans medfölje hava skulle, för sådan kyrko-invigning; är ock i detta fördelat att som kyrkan var stor till, och församlingen folkrik, skulle gengärden göras, icke allenast i pengar, utan jämväl i matvaror; Pengar voro 12 öre för den minsta; 3 mark för den medelsta; 6 mk. för den största. Kosten var, 1 tunna vetebröd och rågbröd; 1 tunna bryggbröd; 2 st. får; 4 st. gäss; 8 st. höns; 2 st. gäss; 3 mk. smör; 2 v. ost; 4 mk. stockfisk. 5 m. var; 11 tunna sädakorn; 50 fång hö; vilket allt biskopen fick dela efter behag.
Men som han om sommaren, gavs intet foder för hästarna; som han när fastan var, gavs fisk för kött; vilket allt kallas i gamla lagar: Vigflofä.
§ 7.
På kyrkans invigningsdag, gjorde sockenfolket icke allenast sammanskott till biskopens gengärd; som för är berättat; utan de offrade ock så väl till kyrkans skrud, som till socken-prästens föda; i synnerhet de som voro vittnen eller faddrar till vigseln; och det anten i lös eller fast egendom; var av större delen, av de så får kallade prästbolen, hava sitt ursprung; samt några små jordägor som finnas vara kyrkojordar frälse; Men desse senare, på få ställen, här i landet; såsom vid varje kyrka skall förmälas, varest de finnas.
§ 8.
[Supplementum]
Till någon närmare underrättelse, om det som i föregående § 6 infört är, huru kyrkorna givas månde namn, när de invigdes, och vad deras vidkomer i andra orter, att deraf kunna sluta vad man om våre här i landet hålla må; näml. att som påven Bonifacius III, A. Chr: 608 eller sker omkring, bytte den kyrkans namn som kallades Pantheum, uti Templum omnium Sanctorum; Så är ock flerestädes skett; icke umgälld Constantinus Magnus som var den förste kristne store monark, och den förste som lät uppbygga kyrkor, eller avskilda hus till gudstjänsten; vilka då i gemen nämndes Kyria