AI-städad text
allt som oftast; både stående, både sittande; både med bättre målning, både i sämre efterdragna; bland vilka Kristi krucifix, eller Christus på korset fastnaglad av större och mindre skapnad, och Maria, alltid stående; såsom vid varje kyrkas märkvärdighet är berättat.
§: 2.
Större delen av dessa beläten äro med egen namn utmärkta; såsom det ock berättas om städerna i Rom, och på flera orter; men ändock flera utan namn, allenast med sina kännetecken, såsom till exempel: Johannes med ett lamm. Petrus med nyckel. Maria med ett eller två barn. Anders med korset. Erasmus med gryta. Olof med yxa. Aegidius med tång. Blasius med kam. Anna med kanna. Gertrud med kyrka. Catharina med hjul. S. Jöran på hästen. Vissa biskopar med trekrönt biskopskrona; etc. Som allt samman är futtigt, i synnerhet av de papistiska legendböcker. Och emedan envar kyrka hade sin egen besynnerlig Patron, eller ock flera, efter vilkas namn den invigdes; så voro deras bilder icke allenast större och flere, än de andra; utan ock mera kostbare, och uti större vördnad hållna, än de andre; samt deras fest högtidligast firad i den kyrkan, än annorstädes, som hade andra beläten.
§: 3.
Blir ock det ofelbart att aftaga, vartill desse beläten icke alle från början, utan efterhanden äro komna till kyrkorna; de förste, till en stor del, utan målning, vilka sedermera äro påkostade, antingen av kyrkan själv, eller av några vissa personer; såsom orden utsatt på altartavlor, och bilder, tydeligen tillkänna giva; i synnerhet nu vid de senare tider; men icke så fordomdags; dock äro de alle med stor omkostnad invigda, i synnerhet altartavlorna, och deras som kyrkans Patroner förordnades; såsom skett kan lit: I. §: 6. Ibland deras namn skrivet på pergament, och lagdes in under altare-stenen att förvaras, såsom stor helgedom; dem jag funnit på några få ställen; men de andre alle äro bortkomna; likasom ock nu efterhanden desse bilder borttagna, ävensom målningarne utstrukna, när kyrkorna förbättrad, utvidgad, och efter nya maneret prydd med pyramider och flere grader; vilket här i landet tog sin begynnelse 1700. Men att belätens begängelse, eller deras dyrkande, som ganska stor var, när munkarne här existerade, och de papistiska präster skinnade församlingen; redan blev förbjudet uti Konung Gustaf Ericssons regemente, det är klart att se av huvuda märka förordning därom given i Uppsala, år 1540. §: 49.