AI-städad text
Iagneruc äro allom kungliga; varande ogjort för vita; att egentligenämna tiderna när dessa beläten blevo uti Hälsingtkyrkorna inkomna; ty fastän Annalistæ ibland berätta, v.g. att strax efter Constantini Magni tid, i hans avfällige sons Constantii regemente; (vilket ofta nämnes orätt för faderligt); blevo Andreæ, Lucæ och Timothæi beläten förda ifrån Canaans lande till Constantinopel, nämligen A.C. 360. Sozomenus skriver det kejsar Theodosius hade fått igen Joh. Döparens huvud, och fört det hem åt Constantinopel, läggandes det neder på ett rum, Hebdom kallat, och därstädes låtit uppbygga ett kostbart tempel, som kallades S. Johans kyrka, uti vilken uti beläten och sattes på samma sätt, som förenämnt är, med ena bok, och därefter liggande lamm, i den vänstra handen, och med den högra handens 2 främste fingrars utsträckande, utvisat och pekat på samma lamm. etc. etc.
Så kan man förvisst intet där av sluta om tiden till härvarande beläten; utan förmodligen tänka; som vid början sades, att de först äro inkomna Secul. VII och VIII. Och var det intet nog, att sådana träbeläten uppsattes och radtals sattes här och där i kyrkorna, utan till överflöd inställdes ock andra beläten och skenbilder, v.g. Crucifix, större eller mindre; Riddaren S. Göran på sin häst, med där vid ståendes jungfru och lamm, samt genomstungna draken. (: Riddaren S. Görans beläte uti S. Nicol. kyrka i Stockholm är gjort An. 1489 :) sitt stort träverk med 3 kronprinsar däruti satt. Skepp. Kyrka, iduva, etc. etc. förutan en hoper med epitafier, svärd, flaggor och sådant mera, som nu i dessa yttersta dagar äro åter behållna, och uppsatta varda; såsom därefter uti varje kyrkas anmärkning är att igenfinna; varande ock dessa förenämnda skenbilder, uti de vidskepliga påviska tider, hållna för helgedomar, lika som de insatta beläten. Dock nu uti ankomna Evangeliis klara ljuset förmörkade och hållna för det de i sanning vara månde, både trästumpar; fastän den gemene hopen än kan tycka väl om dem; ja! någre så fåfänglige, att de snåla sig till att skrapa något av dem, och sådant avskrap bruka till åtskilliga läkedomar för folk och fä; vilket själva beläten kunna och utvisa, som så skadan finnas vara. (Senare tillskrivet:) Det ock i ny tid skett är — — det mörkt!
§: 5.
[Supplementum.]
Vid huvarna och de påviska tillhörande kardinaler voro icke allenast flitige att göra skadeligt franteri med dessa förenämnda beläten; utan ock mycket muntre att föra fram många lögnaktiga sägner om dessa helgedomar, inbillandes folket allt det sant vara månde; det är över...