Sida

39 / 1095

Skannad sida 39 ur Glysisvallur
AI-städad text
3. Att genom Moses sade Gud befallt det beläten skulle vara uti tabernaklet. 4. Cherubim vore fästa över förbundsarken. 5. Beläten och målade historier tjänade för söder åt dem som intet läsa kunde. 6. Christus sände själv sitt contrafej till Abgarum. Men huru giltiga dessa voro, kan en svar finna, förutan det som tillförene § 5 N: 2 infört är om Abgaro. Efter denne förenämnda Leo Isaur, som till styrelsen fans son Constantinus V, som kallas och Copronius; ihvilken lät A.C. 754 kalla tillsamman 338 stycken biskopar på ett möte uti Istanbul, då slutit blev att alla beläten skulle bortläggas. Hans son Leo IV efterföljde samma förordning; men när han avsomnade, och hans änkedrottning som att styra med regemente under sonens omyndiga år; nämligen Irene, och Constantini VI minorennitet; övertalade påven Adrianus femte, att uti ett möte i Nicæa, A.C. 787; blev ekroforia så uppsatt, att den som ogillade beläten, han skulle bannlysas. Dock när förenämnde Constantinus blev myndig och antog själv styrelsen, ogillade han vad tillförene gjort var om beläten; var emot Michael Nicephori son en regent i Grekland sig mycket lade. Men mycket berömlige kejsar Carl Magnus, A.C. 794, gjorde ett möte i Frankfurt am Main, då beslutit blev, att beläten må väl; som vid första varit sade; stå i kyrkorna; men ingenämnda som något att vördas; det samma stadfäste hans son och efterträdare till styrelsen Ludovicus Pius på ett möte i Paris, A.C. 825; till hvilket och Michael Balbus av Österrike sade sina utskickade, hvilke och det samtyckte; åtnjutandes god framgång med detta, emedan någre rättsinnige biskopar föllo samma goda mening, v.g. Agobardus i Leyden, den Aureliska Jonas, och flere; hvilke med ord och många skrifter, stred emot deras påstående, som ville försvara beläten; såsom av kyrkohistorierna är att igenfinna; om hvilkas skrifter, i synnerhet vad förenämnde biskop Jonas utgav, Bellarminus har mycket att tadla. Efter förenämnde Mich. Balbus hade en son, som hette Theophilus, hvilken när han succederade fadern visade än ytterligare allvarsamhet uti detta ärendet, i ty han lät en del dräpas, en del dömas till landsflyktighet som beläte dyrkare voro; såsom Annalister berätta A.C. 830 och de nästföljande. Men efter hans död, hände det sig som tillförene berättat är om Irene, att hans änkedrottning Theodora som var älskare av beläten, och följt med sådan gudstjänst, lät, medan hennes regering påstod, beläten komma till högsta graden, så att alla de blevo sålde och dömde lättare, som