AI-städad text
28
substans, böner förrättat, begått Herrans nattvard, etc. utan och sedermera när de kristnas stora förföljelser stanade, då er uppbyggt altaren och kyrkor; Baronius, Annal: Eccl: 12, framförer det Apoll: Petrus, 25 år efter Christi himmelsfärd, hade och så gjort i staden Rom. Hvad Eusebius här om skriver, det kan läsas lib: 7. Cap: 10. 12. lib: 2. Dec: 40. Och edan, när kyrkan vigdes, biskopen och de som genom följde skulle gå rundt omkring porten, förty skull byggdes, i senare tider, kyrkogården, på alla sidor om kyrkan; Men nu i senare tider icke alldeles så; ty på somlige ställen fyller kyrkomuren en del av begården, på östra, eller västra, eller norra sidorna; men intet på den södra, varest de dödas begravningsställen äro, ju närmare kyrkan, ju hederligare; Men den norra sidan har varit, mera i förna dagar, än nu nesliga hållen, i synnerhet på landsbygden; orsaken kan vara, dels at den kallas bak-sidan, ligger i skuggan, etc. men den södra, på högra, om ett solen, utan före kyrkofönstren, och mera; hvar till gamle måtten, och andras efterföljd, mycket hjälpt.
§: 2.
Att de kyrkogårdar äro vordne vigde, det är ingen tvivvel; emedan gemene hopen än i dag vet tala om den vigda mullen; hålla denna helig, och bruka dit hvarjehanda spökeri och galenskap; Såsom jag uti ett annat litet verk, om signer och påveska kvarlevor i Helsingaland, infört haver; varandes än i friskt minne hvad buller icke allenast gemene folket, utan och en del präster, läte höra, när de som dödde i pesten, år 1710: skulle icke läggas i kyrkogården, utan på andra ställen.
Huru vigseln gått an, det vore alt för vidlöftigt att här framföra; Man kan sådant finna, av det som om kyrkovigningen berättat, Tit: I: §: 6. Jag lägger detta till, at när kyrkogården av någon händelse blev ohelgad, skulle han änteligen på nytt skäras och renas, tvättas med vigd man etc. Dessutom hava munkarne på alla påskdagar gått med brinnande ljus kring om kyrkogården, och sjungit några latinska sånger, såsom de igenfinnas uti deras psalmböcker under tit: In die Pasce per Cymeterium; alt till de dödas begängelse, hvilkas kroppar låge i vigda mullene, havandes en hvar sitt vissa rum och gravställe, efter hvarje gård i socknen, utmärkt med kors; hvilket ord P. Dikman uti sina Kyrk: Handl: 7: cl: p: 57. säger vara, Bå och Vox; Men här i landet, med kors större eller mindre, kostbarare eller sämre, alt som den döde varit haver medan han levde; på hvilka kors, deras namn vore utskuren, åt minstone initialbokstäverne och årsmärket, samt