AI-städad text
Åratalet etc. när uti liket i jorden, ty förr i världen, ett lik sattes i förr, vilket bars näst efter såren, och ställdes vid den dödas fötter, eller på östra sidorna, emedan de dogo, ty i spiterhet, även nu, vända huvudet åt väster, trampande i gravarna på korset, det de i likkistan måst sätta över huvudet. Men varföre ögonen vändas åt öster, även när kroppen lägges i jorden, förr än människan levde och Gudstjänsten gjorde i kyrkan; det är berättat tillförene, Tit: I. §: 5.
§: 3.
Förutan dessa kors, voro i forna tider, näst på alla kyrkogårdar, så många och tät ställt, att en med möda kunnat framkomma; dock nu mycket förminskad och obrukelig, mångstädes; även att sätta torp i skogar, vid vägar, på stränder, och andra rum, där någon dött och oförfarit; vittnes och mångestädes andra gravvårdar, såsom 2. fällar, f-stenar, större eller mindre; utsirade med varjehanda uthuggningar, så väl i hörnen, som vid kanterna, och mitt uppå; samt andra kännemärken, allt efter deras gottfinnande som de förfärdiga låter, vilket finnes hädanefter anfört vid varje kyrkas märkvärdigheter. Dock är det i gemen att berätta, att uthuggningen, i alla 4 hörnen, av 4 evangelisternas namn, eller deras bilder; se Tit: II. §: 1. begynnes här i Sverige att brukas för 250 år tillbaka; såsom H. Joh: Peringskiöld uti Monum: Ullerak: Part: I. Cap: II. av Mag: Erici Andreæ gravkista i Ups: Domkyrka attraherar, vilken dog 1404. De förmögne, som inga gravstenar sig förskaffat, hava på kyrkogårdarna upprättat över deras gravar på kyrkogården, Stupor kallade, eller stulits av trä gjorda, större eller mindre, gemenare eller kostsammare, efter var och ens villkor; såsom dessa på mång ställen, än behållna stå, merendels alla såsom små hus byggda; med varjehanda kännemärken prydda; och som jag menar därför kallade Stupor, att de döde där stupat hava, äro av dödenom slagne, fallne, nederlagde och stupade; det gamla ordet, Stupa, bemärker.
§: 4.
Desssa kyrkogårdar äro här i landet ombevarade med stenmurar, bogårdar, bogårdsmurar, ringmurar, kallade, dels utav det, att de bo, bevara, omkringfatta, omringa, kyrkan och kyrkogården; ty det bemärker ordet Bo; dels ock där utav att uti dessa ringmurar äro icke allenast små bodar, rum och skåp åt sockenfolket, utan jämväl ringar infästa, att binda kyrkofolkets hästar uti; såsom P. Dikman menar, ägande tre bogårdsmurar, på ömse sidor, efter belägenheten till vägarna för folket att kyrkfatt, 1, 2, 3 eller 4 öppningar eller portar; stegdörrar kallade, där